Skånska kommuner flyger för mycket

De västskånska kommuner som tagit initiativet till ett upprop om att bli fossilbränslefria år 2020 flyger mest. Det är en olyckligt kombination. Det skiljer mycket mellan hur flygivriga kommunerna är och man kan av goda skäl undra varför Malmös anställda flyger nästan tre gånger så mycket som Helsingborgs. Det som mätts är flygmil, så det har inget med skillnad i storlek och antal anställda att göra.

Malmö stad svarar att flygresorna är motiverade: det handlar till exempel om studiebesök i utlandet som är relevanta för verksamheten. Det rör sig enligt en granskning i Sydsvenskan om att Malmös anställda flugit ganska många kortare distanser, med motivationen att det sparar arbetstimmar jämfört med tåget. Man kan fråga sig om argumentet håller: det går trots allt bra att utföra en mängd arbetsuppgifter på tåget.

Huvudsakligen verkar de ha rimliga skäl för sitt flygande. Men alla som flyger mycket tycker att de har goda skäl och att just deras frekventa flygande kan rättfärdigas. En offentlig verksamhet har anledning att tänka ett varv till, särskilt när man har avlagt ett löfte. Ser man sig tvungen att flyga till Sydafrika, eftersom man anser att erfarenheterna från ett studiebesök dit är ovärderliga, kanske man kan fråga sig hur många anställda som måste fara dit. Det går trots allt att återberätta sina erfarenheter för kollegor.

Helsingborg har lyckats minska antalet flygresor genom att ”bötfälla” sig själva vid varje flygning och lägga pengar i en klimatfond, som band annat gått till att köpa in elcyklar till personalen. Det är ett smart initiativ som andra kan ta efter.

Det finns dock en aspekt på resandet på kortare distanser som kommunerna inte kan lastas för: tågresandet är för dyrt. Man kan inte slösa på skattebetalarnas pengar genom att betala mångdubbelt för tåg, om det inte finns policybeslut för det. Som vanligt belyser detta att man inom Europa måste verka för bättre och billigare tågresemöjligheter.