Från vänster skådespelarna Caleb Landry Jones, Andrea Riseborough, Bill Nighy, regissören Lone Scherfig och skådespelarna Zoe Kazan och Tahar Rahim i samband med visningen av The Kindness Of Strangers på Berlins filmfestival. Foto:AP/Photo/Michael Sohn
Regissören Lone Scherfig. Foto: TT
Members of the cast pose for the media on the red carpet for the film ’Gospod postoi, imeto i’ e Petrunija’ (God Exists, Her Name is Petrunya) at the 2019 Berlinale Film Festival in Berlin, Germany, Sunday, Feb. 10, 2019. (AP Photo/Michael Sohn)
Från väsnter skådespelaren Tom Schilling, regissören Heinrich Breloer, skådespelarna Adele Neuhauser, Burghart Klaussner och Trine Dyrholm på röda mattan inför visningen av Brecht. Foto: AP Photo/Michael Sohn
Festivalchefen Dieter Kosslick. Foto: AP Photo/Michael Sohn

Starka kvinnoporträtt på filmfestival

Tidningens filmskribent Ingela Brovik rapporterar från filmfestivalen i Berlin som pågår 7 till 17 februari.

Köerna för att komma in på Der goldene Handschuh i regi av Fatih Akin ringlar sig runt biografens trappor med viss despeeration. Alla vill se den nya filmen av den tyske regissören som gjort succé med filmer som Mot väggen (2003), Vid himlens utkant (2007) och nu senast var aktuell med Utan nåd (svensk premiär 2018).
Akins film, som deltar i den internationella tävlingen i årets filmfestival i Berlin, är en sann historia om en seriemördare i 1970-talets Hamburg. Första scenen med mördarens ansikte när han släpar ut ett lik ger associationer till tysk stum- och skräckfilm som till exempel Nosferatu.
Filmen pendlar mellan brutala mordscener och bisarra möten med kvinnor vid Hamburgs mest beryktade kafé Der goldene Handschuh (Den gyllene handsken) där fattiga och rika trängs och filmens bästa scener utspelas där. Det här är Fatih Akins mest problematiska film med sin brutalitet och skildring av utsatta kvinnor.

Filmfestivalens invigningsfilm The Kindness of strangers är regisserad av den danska regissören Lone Scherfig som slog igenom i Berlin med Italienska för nybörjare 2000, en film med konstnärlig kraft gjord på liten budget. I Scherfigs nya engelskspråkiga film är det stor budget och en traditionell story om en ung mamma utan pengar som lämnar sin aggressive make. Hon tar med sig barnen till New York där personer vill hjälpa den utfattiga mamman. Det här är stark berättelse.
Den stressade mamman i The Kindness of strangers är en av flera kvinnliga huvudroller i filmfestivalens internationella tävlingsprogram.

Tyska Systemsprenger (Systemsprängaren) i regi av Nora Fingscheidt handlar om en flicka som spräcker systemet för skola och omsorg genom uppror mot sin ensamma mamma. Det är ett intensivt drama om obändig längtan efter kärlek och gemenskap.
Ett annat starkt kvinnoporträtt finns i Der Boden unter den Fussen (Golvet under fötterna) i regi av tyska Marie Kreutzer om en kvinna som är bra på sitt jobb – att se till att företag klarar sig ekonomiskt i problematiska tider. Filmen deltar i den internationella tävlingen, någon även den makedonska God Exists, her Name is Petrunya i regi av Teona Strugar Mitevska gör.
Det här är en sann historia om kalabaliken som inträffar när det kors som prästen kastar i floden rituellt tas omhand av en ung kvinna – trots att bara män har rätten att jaga detta kyrkans kors. Filmen är en skarp satir om kyrkan, politiken och polisens makt gjord med svart humor och viss vrede och den kvinnliga huvudrollen spelas med autenticitet.

En ännu starkare film om kyrkans makt och maktmissbruk är franske Francois Ozons Grace á dieu, även den en sann historia, denna gång om sexuella övergrepp mot barn som utförts av katolska kyrkans präster i Frankrike. Filmen följer ett antal vuxna män som nu vill ta itu med sitt trauma. En angelägen film och en av de bästa tävlingsfilmerna hittills.

Out Stealing Horses, i regi av norske Hans Petter Moland är ännu en av tävlingsfilmerna. Här spelar Stellan Skarsgård huvudrollen som en man som flyttar hem till glesbygden i Norge efter 40 år i Sverige, eftersom han aldrig glömt ungdomstiden där.
Detta är en mäktig film med dramatiska tillbakablickar som bär berättelsen och med en imponerande nedtonad Skarsgård som gång på gång visar att han är bäst i norsk film.

En mix av spelfilm och dokumentär om Bertolt Brecht i regi av tyske doku-dramaspecialisten Heinrich Breloer, blir till en mycket intressant tidsresa genom teatermannens ideal, liv och arbete som börjar under Weimarrepubliken fram till DDR. Denna visas i programmet Berlinale Special.
Dieter Kosslick som varit direktör för Berlins filmfestivalen från 2001 fram till i år, lämnar nu sitt jobb – världens roligaste, enligt honom själv. Kosslick har inte bara förnyat festivalen, som blivit världens största publikfilmfestival, han har dessutom skapat World Cinema Fund, Berlinale Talent, ett nätverksarbete för unga filmare och mycket mera, och han vill fortsätta att kämpa för att biograferna i Europa och resten av världen ska finnas kvar.

Svensk film som visas på festivalen i Berlin är, förutom ett antal stora samproduktioner, bland annat Carl Javérs Guldbaggebelönade dokumentär Rekonstruktion Utöya som visas i programmet Generation14plus. Men även Jon Holmbergs Sune vs Sune som visas i Generation Kplus, Lasse Hallströms klassiker Mitt liv som hund som visas i Panorama 40 och fick ta emot ett mycket stort jubel.

Under Berlins filmfestival är det 196 världspremiärer och 40 procent av alla filmer är regisserade av kvinnor – sju de 17 tävlingsfilmerna har till exempel en kvinnlig regissör.