Stjärnan (Åsa Hörling) och pojken Pépé (Åsa Ahlander). Foto: Maria Zandihn

Viktigt om vänskap

En pojke, en häst och en cirkus. Men också en stark berättelse om vänskap, flykt och mod. Barbro Lindgrens klassiska bok Pojken och Stjärnan får nu nytt liv på Teater Sagohuset i Lund av regissören Pelle Öhlund.

I Pojken och Stjärnan, med premiär på fredag, får vi träffa pojken Pépé och hästen Stjärnan som båda bor på en cirkus och är bästa vänner. Samma natt de föddes tändes två stjärnor på himlen ovanför cirkustältet och sedan dess har pojken och hästen varit oskiljaktiga och gjort allt ihop.
En dag får de till sin stora glädje vara med i en cirkusföreställning tillsammans. Men så händer det som inte får hända. Cirkusdirektören är inte nöjd med Stjärnan och skickar iväg henne och det blir en berättelse som mynnar ut i en skildring av ensamhet och flykt, men också om hopp och mod, och framförallt vänskap.

– Det som är så fint med Barbro Lindgrens böcker är att oavsett var man befinner sig i sitt eget liv och vad man har för erfarenhet och historia så är det väldigt lätt att identifiera sig i berättelsen. Som här i Pojken och Stjärnan är temat vänskap och ensamhet. Att man kommer från varandra och känner saknad. Men också att Stjärnan blir ivägskickad från cirkusen och flyr från gården hon sedan hamnar på för att ta sig tillbaka till cirkusen. Där finns det en direkt tematik till idag med tanke på alla flyktingar. Så Pojken och Stjärnan har även en stark koppling till samtiden, säger Pelle Öhlund som regisserar pjäsen. Han tror dock att även om en femåring inte har just den erfarenheten så är det inget problem att relatera till de andra byggstenarna i historien. Som saknaden. Att man saknar något. Kanske ett ställe man bodde på tidigare eller den där magiska sommaren när man bodde någon vecka hos mormor.
– Jag gillar att barnen kan mötas i en berättelse på olika sätt, sedan är det upp till vuxna och lärare hur man följer upp det, fortsätter han.

Varför blev det just Pojken och Stjärnan som du ville göra?
– Jag har alltid tyckt väldigt mycket om Barbro Lindgren och hennes böckers värld och har läst många av dem för min son när han var liten. Det finns något i hennes berättelser som är så oerhört jordnära och hon är alltid på humanismens sida. Detta i kombination med magi och poesi gör dem till väldigt bra berättelser. Precis som hennes förmåga att få läsaren att identifiera sig med någon, som jag var inne på tidigare, även om det är en talande häst. Det är det som verkligen är bra konst.

Teaterchefen Leila Åkerlund är glad att Pelle Öhlund kontaktade henne med frågan om de kunde sätta upp Pojken och Stjärnan.
– Vi har gjort två olika Max-uppsättningar tidigare, som också är från Barbro Lindgrens böcker, och vi var inne på att göra en tredje så att det blev en trilogi. Men så kom Pelle med den här idén och när jag läste boken så bara visste jag, japp – den här gör vi.

Vad är så starkt med berättelsen?
– Det är en otroligt fin skildring av vänskap och det är så vackert att de har varsin stjärna. Under Stjärnans flykt så möter hon olika karaktärer i naturen som på olika sätt hjälper henne, och hon dem. Hon växer i den här flykten på olika sätt och det är jättefint skildrat. Sedan är den ganska rolig, den har en speciell klang som tilltalar mig, säger Leila Åkerlund.

Pelle Öhlund tror också att barnen kommer att ta till sig föreställningen på ett bra sätt.
– Just det här med att få en härlig berättelse och saga att gå in i tror jag alltid ger väldigt mycket. Det ger både inspiration och något att bearbeta sitt eget liv utifrån. Det är rätt roligt, när jag själv ser teater, konst eller lyssnar på musik så känner jag verkligen att jag vill leva, göra saker, skapa. Man får en stor lust på livet helt enkelt.

Du har rört dig inom många olika former av teatern, som varieté. Har du tagit med dig den formen och det cirkusaktiga in i din regi av Pojken och Stjärnan?
– Ja, det har jag gjort. Det här utspelar sig dessutom på en cirkus, så jag märker att jag gärna dras till den miljön. Att ensemblen har olika bakgrunder har också gjort det väldigt roligt. Oscar Hielm är musiker, Åsa Ahlander har en musikalutbildning i grunden, Åsa Hörling är dansare och så har vi Ola Cítron som jobbat mycket med fysisk teater. Det ger en stor bredd och framförallt möjligheter att uttrycka sig på många olika sätt, säger Pelle Öhlund. Pojken och Stjärnan spelas på Teater Sagohuset fram till och med den 7 mars, sedan blir det en tur till Fulltofta för ett samarbete med Stiftelsen Skånska Landskap. Syftet är att ge barn ett möte med natur, scenkonst och naturvetenskap. Projektet går under namnet Inga små stjärnor får slockna.
– Det bygger på tanken om att vi alla är små stjärnor, precis som i berättelsen, säger Leila Åkerlund.