Tar du upp slöjan kan det kosta jobbet

Så klart fick hon avgå, Simförbundets ordförande Ulla Gustavsson. Förstod direkt åt vilket håll det skulle barka när hon gick ut hårt och kritiserade en bild på en ung flicka i slöja som låg och siktade med ett luftgevär.

– Slöjan är ett religiöst, politiskt och sexistiskt plagg. I Riksidrottsförbundets värdegrund är jämställdhet viktigt och slöjan står för något annat, sade hon, bland annat om bilden och dess innebörd.

Skulle hon inte ha gjort. I alla fall inte om hon ville ha kvar jobbet. I vårt land saknas modet att diskutera den här typen av frågor. Därför tog hennes styrelse det säkra för det osäkra och gjorde sig av med sin ordförande som, efter vad jag förstår, är omvittnat kompetent och drivande.

Man vill helt enkelt undvika dålig stämning och på djupet behöva gå in i diskussionen om det riktiga i att barn bär slöja och vidare: Att detta ses som något helt normalt i Sverige år 2019. Men det är det inte. Slöjan är inte vilket plagg som helst.

Den är till för att kvinnor inte ska visa mer av sina behag än nödvändigt för att inte hetsa upp männen.

(Underförstått, män kan inte hantera sina drifter utan kastar sig gärna över både minderåriga småtöser och vuxna kvinnor som visar hår och hud.)

Visst. Om vuxna kvinnor vill dölja håret och hela kroppen är det måhända deras ensak (fast troligen oftast deras manliga omgivnings beslut). Men varför ska småflickor dölja sina ”behag”? Och oavsett vilket; varför ska vi i sekulariserade, jämställdhetssträvande Sverige acceptera ett sådant förhållningsätt till barn, även om vi har minst

500 000 muslimer boendes i landet.

Om vi drar ut linjerna lite, vad händer då?

Ska vi normalisera burka, könsseparerade bad och skolundervisning och kanske rent av förbud för kvinnor att gå utanför dörren utan manligt sällskap? Var går gränsen? Om vem ska sätta den? Sveriges lagar, demokratiska jämställdhetsprinciper och kulturella normer eller extrema, religiösa företrädare? Ska vi acceptera ett framtida klassamhälle, där etniska svenska barn, män och kvinnor lever som dom vill medan en annan grupp styrs av religiösa normer, bortanför samhällets kontroll.

På Norra Skåne hade vi en sommar en vikarie som skrev om slöjan, som hon själv inte bar. I alla fall inte på jobbet.

Hennes utgångspunkt var att slöjan inte var något som icke muslimer hade med att göra, ungefär. Jag håller inte med. Vad jag förstår, så är slöjan heller inte okontroversiell bland muslimer. Det är inte alls självklart att småflickor ska lindas in, för att man ska vara en god muslim.

Men denna diskussion är, på klassiskt svenskt konflikthukande manér, strypt redan in sin linda under slagträsbegreppet ”islamofobi”.

Den som vill ta upp slöjan får vara beredd på att det kostar. Kanske både heder, ära och jobb.

Sist, en djupt bugande hyllning till schweiziske skådespelaren Bruno Ganz som dog i lördags 77 år gammal. Han var en av Europas i särklass största skådespelare och är för en bredare publik mest känd för sin totalt uppslukande gestaltning av Adolf Hitler i ”Undergången – Hitler och Tredje rikets fall” från 2004. Själv ska jag hedra honom genom att se om ”Himmel över Berlin” från 1987 där Bruno Ganz spelar en ängel.

Och som alltid: En så anständig måndag som möjligt tillönskas.