Flera kandidater vore bra för Liberalerna

Olle Schmidt, Malmö, har en svår upp­gift fram­för sig. Som val­be­red­ningens ord­fö­ran­de ska han lotsa fram sitt par­ti Liberalerna till en ny par­ti­le­da­re som kan vända för par­tiet den dystra ut­veck­lingen.

Schmidt bör dock vara mer än lämp­lig för upp­giften Han är ve­ter­li­gen den ende svensk som varit för­tro­en­de­vald på alla ni­våer – i kom­mun­full­mäk­tige, i re­gi­on­full­mäk­tige, i riks­dagen och i EU-par­la­mentet.

Han har nu of­fent­ligt för­kla­rat att han vill ha en öp­pen pro­cess där flera kan­di­dater kon­kur­rerar. De som ställer upp ska ut­frågas of­fent­ligt på flera platser i landet in­för ett ex­tra lands­mö­te i slutet av juni.

En liknande pro­cess til­läm­pade Cen­ter­par­ti­et 2011 när An­nie Lööf valdes ef­ter en val­kam­panj mot två andra kan­di­dater. Pro­cessen gjorde att An­nie Lööf fick en myc­ket stark ställ­ning, vilket var be­ty­del­se­fullt inte minst i krisen om det ut­skällda idé­pro­gram­för­sla­get.

En liknande pro­cess inom L skulle kun­na ge en ny par­ti­le­da­re en starkare ställ­ning i det splittrade par­tiet och dess­utom ge par­tiet ex­tra upp­märk­sam­het un­der val­pro­cessen, nå­got som par­tiet verk­li­gen be­höver.

Ce­cil­ia Malm­ströms nej är de­fi­ni­tivt, Bir­git­ta Ohls­sons verkar ock­så vara det. Så nu får Olle Schmidt över­tyga åt­min­sto­ne tre av Mats Persson, Johan Persson, Nyamko Sabuni, Chris­ter Ny­lan­der, Erik Ul­len­hag och kan­ske Ce­cil­ia Wikström att kan­di­dera, trots att de inte har ga­ran­tier för att bli valda.