Lars Braw var starkt humanitärt engagerad. Foto: Jan Carlsson

Starkt humanitärt engagerad

Redaktionschefen, medicine hedersdoktor Lars Braw, Malmö, har gått ur tiden vid 98 års ålder. Närmast anhöriga är barnen Monica och Christian med familjer.

Lars Braw föddes på Kosta bruk i Ekeberga socken 1920. Föräldrar var skomakarmästaren och kyrkvärden Frans Johan Braw och hans hustru, lärarinnan Elisabet Braw, båda från Ramkvilla.
Efter skolgång i Kosta kom Lars till Växjö, där han tog realen 1937. För att kunna söka in på Försvarets läroverk började han korpralsskolan vid Kungliga Kronobergs regemente.
Efter en skada måste han lämna tjänsten 1939 och började då som journalist på Växjöbladet. Som medarbetare i A-pressen kom han till Nya Norrland i Sollefteå, där han mötte sin blivande hustru, Maj (Kaj) Sidén från Ådals-Liden.
Under kriget gjorde han lång tjänst vid I41, sist som personalofficer. Via Stockholmstidningen och Västernorrlands Allehanda kom Lars och Kaj till Malmö och Skånska Dagbladet-Kalmar Läns Tidning, Lars som chefredaktör, Kaj som kåsör.
Höjdpunkten på deras bana blev Lars tid som redaktionschef på Kvällsposten, Kajs gärning som kåsör i Sydsvenska Dagbladet.
Initiativ och framåtanda präglade Lars som tidningsman. Hans energi och kreativitet var oöverträffade. Han blev en av Sveriges främsta tidningsmakare. Hans valspråk var: ”Om man skall ha en tidning, måste man tycka om sina läsare.” I närkontakten med läsarna blev tidningen själv en nyhet.
Samtidigt var han starkt humanitärt engagerad. Redan 1959 var han en viktig kraft i riksinsamlingen för att utrota spetälskan. Andra engagemang tog honom på farofyllda uppdrag till Jemen, Eritrea, Etiopien, Algeriet, Indien.
Han visste inte vad rädsla var. Lars var initiativtagare till C G von Rosens stiftelse för flyghjälp. Han grundade Rotary Doctors och Skandinaviska läkarbanken. För sina humanitära insatser utnämndes han av Lunds universitet till medicine hedersdoktor.
In i det sista var Lars en engagerad far, morfar, farfar och farfars far. Hans omsorg om familjen var stor och varm. Från sitt fromma barndomshem hade han med sig trons grundtrygghet.
Hans vänkrets var stor med Rotary, Publicistklubben och Travellers som givna mötesplatser.
Hans kulturella intressen var framförallt teater och litteratur. Det blev ett långt och rikt liv, ett liv för andra.