Orättfärdiga utvisningar till farligt Afghanistan

Jag fick en fråga från en ung man, som nyss fått avslag på sin asylansökan i Migrationsdomstolen MD. Han frågade; Vill du skriva om mig och min situation och skicka till tidningen? Han vill att fler skall veta hur det är för en asylsökande, att vänta i många år och hoppas att man skall få uppehållstillstånd och att livet kan gå vidare! – Som tur är har mannen (som var myndig år 2015 när han kom till Sverige) haft arbetstillstånd och har därför klarat sig på de timanställningar han haft.

Mannen har ideellt hjälpt andra dari- och persisktalande med att översätta myndigheters skrivelser från svenska till dari. Han har betalat skatt och följt alla anvisningar som begärts av honom.
Men Migrationsverket (MV) har ett standardssvar på alla frågor som ställts till honom, och Migrationsdomstolen har tyvärr gått på migrationsverkets l linje, trots ett mycket genomgripande förhör! Frågorna gällde hans ursprung, hans av talibaner dödade, pappas ursprung. Enligt MV är mannens uppgifter ”andrahandsuppgifter, och han har inte gjort dessa sannolika”. Domstolen röstade två ” nämndemän” mot och en” Nämndeman” för, att han kan få uppehållstillstånd! Alltså avslag två mot en!
Mannen har inte längre någon anknytning till landet han kom ifrån, eftersom de få familjemedlemmar som finns kvar i livet, lever som papperslösa flyktingar i Iran.

Mannen kan inte lagligt resa dit och träffa dem eller hjälpa dem. Han blir tvingad att leva som ” internflykting” i landet som man kallar hans hemland om han utvisas.
Så har skriver min vän själv om sin situation!

”Vad skall jag skriva?
Hur skall jag börja?
Ska jag skriva om orättvisor i svensk migrationspolitik? Eller politikers beslut som offrar andras liv?
Under de tre år som jag bott i Sverige försökte jag visa en rättvis bild av afghanska flyktingar i det svenska samhället och lyckades ofta med det!
Jag kunde lära mig det svenska språket på egen hand, utan att jag fick gå i svenska skola.
Nu är det två år sedan jag fick jobb som lärarassistent på en folkhögskola och för ett halvt år sedan blev jag anställd på en kommunal skola som studiehandledare, och där arbetar jag fortfarande!
På min lön betalar jag skatt, som alla andra löntagare! Är också aktiv inom RK (Röda Korset) där jag hjälper gymnasieelever med läxor.
Situationen har blivit sämre i Afghanistan, som är ett land i krig, särskilt drabbade är hazarerna som är en förföljd folkgrupp, som jag tillhör! Jag har även andra privata skäl till varför jag inte kan ” återvända” till Afghanistan.
Den 15 dec 2017 fick jag mitt första avslag på min asylansökan av MV Sedan överklagade jag till migrationsdomstolen – Efter nästan ett år kallade förvaltningsrätten mig till ” muntlig förhandling”, och i dag fick jag veta att MD avslagit min asylansökan!
Nu har jag några veckor på mig att lämna landet Sverige, som nu känns som hemland för mig!”

Frågan är: Tusentals unga män och kvinnor lever i Sverige i väntan på Migrationsverket och Migrationsdomstolen skall avslå eller bevilja deras asylansökan.
Många unga utan kriminalitet sitter ” infångade” av gränspolis på Förvaret i Åstorp, i Flen, i Märsta och väntar på att deporteras till sitt ”hemland”. De upptar platser för dem som verkligen har begått brott, som ofta får vänta i arrest och häkte!

De unga har helt enkelt blivit frihetsberövade av gränspolis för att de fått ett avslag på sin asylansökan och skall därför deporteras på grund av ett avtal mellan Afghanistan och Sverige.
Minst 1 000 svensk-afghaner lever lever under miserabla förhållanden i Paris, i väntan på att de kan få uppehållstillstånd i Frankrike.

I Sverige får 30 procent asylsökande uppehållstillstånd, mot Frankrike som ger 70 procent uppehållstillstånd.
Sedan får långt ifrån alla svensk- Afghaner uppehållstillstånd, de som är registrerade i Sverige får åka tillbaka och blir satta i förvar, för vidare avresa till Kabul.

Medmänniska

Torsten Karlson gräver i tidningsarkivet.

Dagens fråga

Ska du på festival i sommar?

Loading ... Loading ...

Veckans ibladningar