Mord i småstad, politik och spioneri

Deckarspalten

Författaren och kriminologen Christoffer Carlsson har nu lämnat kvartetten om Leo Junker och bestämt sig för att gräva där han står, eller snarare en gång stod. I Järtecken (Albert Bonniers) återvänder han till sin uppväxtmiljö i halländska småorten Marbäck. En novembernatt 1994 hittas en ung kvinna, Lovisa, mördad i ett brinnande hus och hennes pojkvän Edvard döms mot sitt nekande, för mordet.
Berättelsen följer Edvards systerson Isak från morddagen och vidare i livet. Morbroderns brott och en rädsla, hos honom själv och hos omgivningen, att han själv bär på samma våldspotential som morbrodern ligger som en skugga över allt Isak gör. Parallellt får vi också följa polisassistenten Vidar Jörgensson genom livet. Vidar är också från Marbäck och den som hittar Edvard skadad nära mordplatsen och är med och får fast honom för mordet. Ett agerande som efterhand plågar honom och får honom att fortsätta gräva i historien trots att han måste lämna polisyrket.
På många sätt återvänder Christoffer Carlsson i Järtecken till den klaustrofobiska småstadskänsla som han skickligt fångade i den Twin Peaks-doftande Den enögda kaninen från 2011. Han målar den här miljön så bra och fångar närheten mellan människorna, fördomarna som gror av närheten och oförmågan att bryta sig loss. Han sätter också brott, brottsmisstankar, anhöriga och offer i ett större sammanhang kopplat till klassiska frågor om arv och miljö. Vad gör en människa till en brottslig? Vilken chans har den som av alla, kanske till och med sig själv, förutspås gå en brottslig väg?
Min enda anmärkning när det gäller denna spännande och njutbart välskrivna bok är att tidshoppen stundtals kan förvirra och drar ut händelseförloppet en aning för länge. Samtidigt är det här en berättelse som inte ska skyndas fram – läsningen måste ge utrymme för alla de inre diskussioner jag för med mig själv under tiden.

2011 debuterade miljörådgivaren Magnus Montelius som författare på lilla Lundaförlaget Columbi publishing med den spiondoftande spänningsromanen Mannen från Albanien. Den bjöd på uppslukande läsning och fina tidsskildringar från så väl 60- och 70-talet som 90-talet. Trots att jag ivrigt väntat på mer har det varit tyst om Montelius fram till nu när han är tillbaka med Åtta månader (Albert Bonniers). Montelius rör sig fortfarande i samma genre men tonvikten är lika mycket på polistisk thriller som spionthriller och handlingen är fast förankrad i nutiden. Huvudperson är journalisten Nina Wéden som genom ett nyhetstips lyckas fälla Sveriges utrikesminister. Efter det får hon till sin stora förvåning jobb som pressekreterare till hans efterträdare. Naturligtvis ligger det många hundar begravna här och Montelius förser skickligt de flesta inblandade med hemligheter som hakar i varandra.
Det här är spänning på högsta politiska nivå med starka kopplingar till aktuella ämnen som ryska påverkansförsök och svensk försvarspolitik. Och precis som Mannen från Albanien är Åtta månader uppslukande. Den är en sann sträckläsare och dessutom anar man att det kan en möjlig fortsättning. Det håller jag tummarna hårt för. Och för att det inte dröjer åtta år denna gång.