Goda tider för EU-debatt
Söndag 26:e maj kommer röstberättigade i Sverige att kunna välja 21 individer som ska företräda dem i Bryssel. Trots att flera partier nästan har avslutat processen med att vaska fram lämpliga kandidater till sina vallistor märks knappast EU-valrörelsen på gator och torg runt om i Sverige.
Innerligen gläder jag mig till att denna valrörelse ska ta fart på riktigt. Som Tove Lifvendahl skrev på valdagen 2018 (SvD, 9/9): ”om fotbolls-VM och OS innebär tillfällen då känslan av nationell sammanhållning är stor och problemfri, torde valrörelser utgöra dess raka motsats. Det är inte det som förenar som står i centrum, utan det som delar och splittrar”.
Valrörelser handlar om att ”olika grupper försöker lägga beslag på problemformuleringsprivilegiet”; som Susanne Nyström uttryckte det i Eskilstuna- kuriren (8/9:2019).
LO har börjat kampanja med en slogan som liknar Brexit-sidans i Storbritannien: ”Ta tillbaka kontrollen”, med hänvisning till att deras medlemmar är oroade över arbetsvillkoren i Europa. Det nyantagna valprogrammet för Liberalerna menar istället att ”Behovet av ett enat Europa är större än någonsin […]”.
För Centerpartiet är EU-valet ett ”värderingsval”, i vilket EU behöver vara en ”motkraft mot den aggressiva, nationalistiska populismen som i land efter land breder ut sig”.
Moderaterna går till val på att EU-samarbetet ska kretsa kring fyra hörnstenar: migration, lag och ordning, handel och utrikespolitik.
Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna har släppt kravet på en EU-folkomröstning och satsar på att återinföra beslutandemakten till Sverige genom att reformera EU ”inifrån”.
Miljöpartiets fokus i EU-valet kommer att vara klimat, miljö, demokrati och mänskliga rättigheter.
Den svenska väljarkåren kommer under de närmaste veckor att få uppleva många olika ”verkligheter” i diskussionen om EU. Jag ser fram emot att väljare, media och intresseorganisationer börjar granska de olika bilder av EU som målas upp. Att de recenserar och kritiserar de argument som förs fram i debatten. Att den som sprider falska nyheter och information ska avslöjas. Att felaktigheter och förvanskningar ska belysas, att källorna bakom fakta ska efterfrågas.
Jag förblir optimist. Trots den ökade spridningen av desinformation, överdrifter och falska nyheter borde denna valrörelse, om den förs med hjälp av kritiskt tänkande och noggrann granskning, vara en blomstrande tid för en nödvändig svensk EU-debatt.