Goda tider för EU-de­batt

Sön­dag 26:e maj kommer röst­be­rät­ti­gade i Sverige att kun­na välja 21 in­di­vider som ska fö­re­träda dem i Brys­sel. Trots att flera par­tier näs­tan har av­slu­tat pro­cessen med att vaska fram lämp­liga kan­di­dater till sina val­lis­tor märks knappast EU-val­rö­rel­sen på ga­tor och torg runt om i Sverige.

In­ner­li­gen gläder jag mig till att den­na val­rö­rel­se ska ta fart på rik­tigt. Som Tove Lifvendahl skrev på val­dagen 2018 (SvD, 9/9): ”om fot­bolls-VM och OS in­ne­bär till­fäl­len då käns­lan av na­tio­nell sam­man­håll­ning är stor och pro­blem­fri, torde val­rö­rel­ser ut­göra dess raka mot­sats. Det är inte det som förenar som står i cent­rum, utan det som delar och splittrar”.

Val­rö­rel­ser handlar om att ”olika grupper för­söker lägga be­slag på problemformuleringsprivilegiet”; som Susanne Nyström ut­tryckte det i Es­kils­tu­na- ku­riren (8/9:2019).

LO har börjat kam­panja med en slo­gan som liknar Brexit-si­dans i Stor­bri­tan­ni­en: ”Ta till­ba­ka kon­trollen”, med hän­vis­ning till att deras med­lemmar är oroade över ar­bets­vill­koren i Europa. Det ny­an­ta­gna val­pro­grammet för Liberalerna menar istäl­let att ”Be­hovet av ett enat Europa är större än nå­gon­sin […]”.

För Cen­ter­par­ti­et är EU-valet ett ”vär­der­ings­val”, i vilket EU be­höver vara en ”mot­kraft mot den ag­gres­siva, na­tio­na­lis­tiska po­pu­lismen som i land ef­ter land breder ut sig”.

Mo­de­raterna går till val på att EU-sam­ar­be­tet ska kretsa kring fyra hörn­stenar: mig­ra­ti­on, lag och ord­ning, han­del och ut­ri­kes­po­li­tik.

Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna har släppt kravet på en EU-folk­om­röst­ning och satsar på att åter­in­föra be­slu­tan­de­makten till Sverige ge­nom att re­for­mera EU ”ini­från”.

Mil­jö­par­ti­ets fo­kus i EU-valet kommer att vara kli­mat, mil­jö, de­mo­kra­ti och mänsk­liga rät­tig­heter.

Den svenska väl­jar­kåren kommer un­der de nä­rmaste vec­kor att få upp­leva många olika ”verk­lig­heter” i dis­kus­sionen om EU. Jag ser fram emot att väl­ja­re, me­dia och in­tres­se­or­ga­ni­sa­tioner börjar granska de olika bilder av EU som målas upp. Att de re­cen­serar och kri­ti­serar de ar­gu­ment som förs fram i de­batten. Att den som sprider falska ny­heter och in­for­ma­ti­on ska av­slöjas. Att fel­ak­tig­heter och för­vansk­ningar ska be­lysas, att käl­lorna bak­om fak­ta ska ef­ter­frågas.

Jag för­blir op­ti­mist. Trots den ökade sprid­ningen av des­in­for­ma­tion, över­drifter och falska ny­heter borde den­na val­rö­rel­se, om den förs med hjälp av kri­tiskt tänkande och nog­grann gransk­ning, vara en blom­strande tid för en nöd­vän­dig svensk EU-de­batt.

Torsten Karlson gräver i tidningsarkivet.

Dagens fråga

Är du rädd för att det ska börja brinna hemma?

Loading ... Loading ...