”Det ska vara roligt att komma hit till simhallen och det ska inte finnas en massa krav på prestation”, tycker S71-tränaren Emilia Ernstsson som snart är färdig socionom. Foto: Stefan Sandström
Emilia Ernstsson. Foto: Stefan Sandström
Emilia Ernstsson. Foto: Stefan Sandström

Hon älskar föreningslivet

Hon är en kreativ ledare som inte är rädd för att testa nya grepp. Emilia Ernstsson vill få simmarna att stanna kvar länge i S71.
– Jag har varit i klubben sedan jag var simskolebarn och arbetat mig uppåt. Föreningslivet har varit jätteviktigt för mig och den upplevelsen vill jag att alla ska ha, säger hon.

Emilia Ernstsson.

Ålder: 22 år.
Bor: Hässleholm.
Familj: Sambon Erik, mamma Camilla, pappa Mats, yngre bröderna Pontus, 19, och Hugo, 7.
Gör: Går sista terminen på socionomprogrammet på Malmö universitet.
Klubb: S71.
Rösta på Emilia: SMS:a Bedrup3 till 72120 (kostnad 20 kronor).

Emilia Ernstsson är inne på upploppet av socionomstudierna. Samtidigt är arbetet som simtränare i S71 en viktig del av hennes tillvaro.

Själv slutade hon tävlingssimma i gymnasieåldern och valde att istället fokusera fullt ut på ledarrollen. Emilia har ansvar för B-gruppen och mastersgruppen som består av vuxna motionärer och triathleter som vill vässa simningen.
– I B-gruppen tränar jag simmare mellan 12 och 16 år. Många av dem har jag fått följa under flera år vilket har varit väldigt kul och lärorikt. Mastersgruppen har jag haft under tre och ett halvt år och det har lärt mig otroligt mycket, även om det kändes lite läskigt att som 19-åring ta en vuxengrupp.

Går det att lära gamla hundar simma?
– Mitt tänk är att alla kan lära sig simma, du måste bara hitta rätt sätt att anpassa det. Du får vara mycket mer kreativ som tränare och vara beredd att testa nya sätt att lära ut. Det är inte omöjligt utan snarare en utmaning som jag tycker är spännande. Simmarna i mastersgruppen kommer hit, lyssnar och vill veta varför – de suger åt sig allt.

Vad är allra viktigast för dig i ditt ledarskap?
– Jag är mycket för det sociala inom en förening. Det är klart att jag lägger mycket fokus på att det är bra kvalitet på träningen men det finns så många bitar som ska klicka; kontakten med simmare och föräldrar, mående och stämning. Att alla trivs är väldigt viktigt för mig.

Efterhand som simmarna kommer upp i tonåren ökar ofta fokuset på prestationen.
– Då får man inte glömma bort det sociala. Det ska vara roligt att komma hit till simhallen och det ska inte finnas en massa krav på prestation.
– Där har jag ju kommit in på det mentala också. Hur ska vi tänka? Hur pratar vi med varandra i gruppen? Det tycker jag är en intressant och spännande bit att jobba med.
Träningen av mastersgruppen har blivit win-win för Emilia som halkat in på en ny karriär – som triathlet.
– Det hade jag faktiskt aldrig kunnat tänka mig. Majoriteten i gruppen håller på med triathlon och fokus har därför blivit öppet vatten-simning, så vi tränar i princip bara frisim. De började prata med mig redan för tre och ett halvt år sedan och frågade: ”Ska du inte testa?”. Då var jag tveksam och tänkte att jag skulle hålla mig i vattnet där jag kände att jag hörde hemma. Men nu är jag där och det är jättehäftigt, säger Emilia som genomförde sin första Ironman på halvdistans i Jönköping i somras.

Medan Emilia lär sina adepter tekniken i bassängen kan de i gengäld tipsa om hur man tar sig fram i öppet vatten.
– Dels har man många runtomkring sig. Man ska lära sig hur man andas och navigerar. Vattnet är ju mitt element och jag känner mig väldigt trygg där men när jag kom ut på svart vatten första gången kunde jag känna en viss otrygghet. Det är en del skillnader.
I sommar väntar Ironman 70.3 i norska Haugesund.
– Jag vill köra en halva till och så blir det kanske en hel så småningom.

Under sju veckor i vintras befann sig Emilia i staden Moshi i Tanzania för att skriva sitt examensarbete som fokuserar på flickors idrottande.
– Där fanns organiserad fotboll för pojkarna och netball för flickorna. Pojkarna var oftast där vid rätt tidpunkt medan flickorna kunde droppa in lite då och då. Vissa veckor såg man inte till flickorna för då var de hemma och hjälpte till. Efter skolan skulle de hem och laga mat, passa syskon, tvätta, diska – och sedan kom deras fritid om det fanns tid över. Det var ändå roligt att se att man försökte organisera något för flickorna även om det är stora skillnader. Men det var lite som att åka tillbaka i tiden.
Den 22-åriga Hässleholmstjejen hoppas kunna fortsätta arbeta med idrott och ledarskap.
– Det är min stora dröm. Det skulle kännas dumt att bara slänga bort all den kunskap som jag har samlat på mig under alla år i S71.

Emilia Ernstsson.

Ålder: 22 år.
Bor: Hässleholm.
Familj: Sambon Erik, mamma Camilla, pappa Mats, yngre bröderna Pontus, 19, och Hugo, 7.
Gör: Går sista terminen på socionomprogrammet på Malmö universitet.
Klubb: S71.
Rösta på Emilia: SMS:a Bedrup3 till 72120 (kostnad 20 kronor).

Torsten Karlson gräver i tidningsarkivet.

Dagens fråga

Är du rädd för att det ska börja brinna hemma?

Loading ... Loading ...