Antennerna har en räckvidd på cirka 150 meter.
På Sonarps Gård har det funnits charolais sedan 1971.
Sven-Olof Hägg på Sonarps Gård använder sensorer för att få en mera träffsäker kontroll på sina kors brunst.
Sensorn sitter i örat på kon.
Kon har en sensor i örat som känner av temperatur, kons aktivitet och hur mycket den tuggar. Informationen går till en antenn vid stallet som sedan pratar med datorn i bostaden. Datorn meddelar sedan mobiltelefonen när nivåerna är rätt för en brunst. – Det är fem års garanti på utrustningen. Det är väl för batteriet som ska hålla i fem år. Men jag vet dem där batteriet hållit i sju, åtta och nio år, säger Sven-Olof Hägg som använt sig av brunstkontroll i tre år.

Mobilen ger ökad kontroll och bättre avkastning

På landet I tre år har Sven-Olof Hägg på Sonarps Gård i Eslöv använt sig av brunstkoll med hjälp av sensorer. Den ökade träffsäkerheten gör att det blivit en investering som betalar av sig.

Bland mjölkkor är det redan relativt vanligt med brunstkoll och seminering eftersom man vill ha en så jämn laktation som möjligt. Men även bland köttkor börjar det att bli vanligare.

Sven-Olof Hägg använder ett system till sin charolaisbesättning med 170 kalvande kor som heter cowmanager. Det är holländskt och tillhandahålls av Skånesemin.
– Det är en hel del som ringer och frågar om träffsäkerheten och om det lönar sig, berättar Sven-Olof Hägg.
Och det verkar det att göra:
– Det kostade runt 40 000 kronor för 60 sensorer och antenner och programvara som en engångskostnad. Batterierna till systemet sägs räcka i fem år. I så fall blir det 8000 kronor per år, grovt räknat. Vi har i alla fall fått tio seminkalvar mer än tidigare och på rätt kor är de värda mer än det, säger Sven-Olof Hägg.

Systemet går till så att en sensor sätts i örat på kon. Den känner av kroppstemperaturen och hur mycket kon rör på sig och idisslar. När idisslingen går ner och kroppstemperaturen och aktiviteten ökar till en viss nivå larmar den om brunst.
– Larmet kommer när det är högbrunst. Får jag larmet på natten har jag nästa dag på mig att seminera.
Hur träffsäkert är det?
– Det är väldigt träffsäkert. För tre år sedan satte vi in 60 sensorer. Efter tre veckor hade vi seminerat 50 av korna. På en månad fick vi 55 kalvar som föddes ett år senare, säger Sven-Olof Hägg.
Vilka andra fördelar finns det?
– Man kan välja ut de kor man verkligen vill seminera. Förr hade vi dem i en stor grupp och tog alla som brunstade, även de som var lägre i rang kvalitetsmässigt. I dag kan vi rangera korna och ha dem i olika grupper efter hur de kalvar. Då kan vi seminera de bästa och släppa tjur till dem vi inte anser värda en seminering.
Det är också en fördel att man kan ta hjälp i stallet av även mindre erfarna, när risken för att missa en brunst försvunnit.

Men systemet är ändå mest ett komplement för Sven-Olof Hägg som gärna är ute bland djuren på gården.
– Jag trivs att gå bland korna, så det blir okulärbesiktning också. Kvällsrundan innan man går och lägger sig är det bästa. Då tittar man om det kommit något nytt liv. Att se om det kommit nya kalvar och att skaffa en ny tjur och se vad det blir av honom är det roligaste som finns.

Sven- Olofs far började med charolais redan 1971. Rasen hade introducerats i Sverige bara ett tiotal år tidigare.
Sven-Olof och hans frun Helena tog över gården 1997 och började då att öka upp koantalet.
– Vi började vara med och slåss om de bästa tjurarna på köttrasprövningen på Gunnarp som är den rekryteringsbas vi har och där vi själva prövat en hel del av våra tjurar genom åren.

De senaste åren har de byggt till nya stallar på gården som de så sakteliga ska fylla upp med djur.

– Fast i år får vi hämta andan lite efter att vi byggt, säger Sven Olof Hägg.
Vad hoppas du annars på för 2019?
– Att tjurarna vi har på Gunnarp sköter sig väl och får en godkänd examen.