Rikspolitiker försummar terrorfrågan

Staffanstorp har hamnat i fokus efter att kommunen beslutat om att vilja neka återvändande IS-terrorister all form av bidrag, hjälp, eller stöd. Vad är problemet? Det första problemet är att det sannolikt står i strid med lagen att en kommun nekar försörjningsstöd till en grupp som inte kan undantas. Det är dock tjänstemän på kommunal nivå som hamnar i en prekär situation och inte de rikspolitiker som har försummat terrorfrågan.

Att vi över huvud taget har denna diskussion beror på den försummelsen. Det går kanske inte att döma dessa terrorister alls eftersom riksdagspolitikerna inte har lyckats få fram fungerande lagar de senaste 15 åren. Det gäller Socialdemokrater lika mycket som Sonessons moderata partikamrater i Riksdagen. De som nu rasar mot honom.

Fortfarande är det många som inte förstått att vanliga människor ska bo grannar med, eller dela tvättstuga med människor som deltagit i en terrorsekt som sysslat med korsfästande av småbarn, massvåldtäkter och folkmord i livesändning. Vanliga människor som ska ha komplext traumatiserade, brutaliserade IS-barn (som själva kan ha mördat barn och vuxna) i sina barns skolklasser. I ett Sverige som knappt klarar hjälp till funktionell skolgång för barn med ADHD. Vem ska behöva göra detta? Ja, inte är det beslutsfattare som kommer att ha dem som grannar. Mest sannolikt är det de minst bemedlade i landet. I kommuner som ska försöka hantera våldsbejakande extremister utan att generellt sett ha förmågan.

Vi tittar på rimligheten i detta: På grund av rikspolitikernas oförmåga att agera har vi nu över 2000 militanta jihadister i Sverige och återvändare från den terrorgrupp som begått några av de vidrigaste brotten mot mänskligheten sedan nazisternas koncentrationsläger. Den absoluta majoriteten av dessa går fria och omfattas av hela välfärdspaketet. Du betalar.

I detta läge har vi en politisk ledning i en enda svensk kommun som sätter ned foten mot terrorister och markerar mot den omöjliga situation rikspolitiken försatt svenska kommuner i. Läs det gärna igen.

Väljare och medborgare ska på något vis acceptera handlingsförlamningen. Här bör vi inte reducera frågan till endast en diskussion om huruvida Staffanstorp borde gjort annorlunda i vissa avseenden – även om det ligger en hel del i det. Snarare är det desperationen som måste luftas.

Ska kommuninvånare avstå fler lärare, poliser, resurser till hemlösa pensionärer, bättre äldrevård för att IS-terrorister förlorat sitt skräckvälde och nu vill ha en del av skattebetalarnas pengar i Sverige? Tickande bomber i form av religiösa fanatiker som hatar oss alla oavsett om vi är ateister, shiamuslimer, kurder, yazidier eller midsommarfirare? Nej, självfallet inte.

Den situation landet försatts i är ett resultat av så lång tids politisk underlåtenhet att den inte längre kan lösas på ett bra sätt. Vi är inte beredda att tumma på rättsstatens principer men vi sympatiserar starkt med det budskap som Staffanstorps kommunalråd skickar. Mördare och antidemokratiska extremister i terrorns sold är inte välkomna. De förtjänar inga surt förvärvade skattepengar från arbetande människor i Sverige. Deras offer ska inte möta dem på gatan. Våra egna medborgare ska inte behöva riskera sin trygghet och säkerhet på grund av de som återvänder från det helvete de i grupp har skapat. Det är ett budskap som vi i Medborgerlig Samling ställer oss bakom fullt ut.

Det gäller samtliga kommuner och nationellt för Sverige. Kanske kan vi inleda en mer konstruktiv dialog om hur vi skulle kunna förverkliga det budskapet. Ingen svensk, ingen flykting eller ens turist ska behöva möta dessa på en gata i någon kommun. Svenska IS-terrorister hör hemma i fängelse – inte i Staffanstorp. Det är en grundläggande utgångspunkt som vi bör kunna enas kring för att på bästa sätt hantera den absurda situation vi befinner oss i – och som har alla förutsättningar att bli mycket värre om vi inte lyckas enas.