Ebba Eriksson och bordercollien Jazz, Hässleholm Hundungdom. Agility. Bedrupsstipendiat, nominerad. Foto: Stefan Sandström
Ebba Eriksson och bordercollien Jazz, Hässleholm Hundungdom. Agility. Bedrupsstipendiat, nominerad. Foto: Stefan Sandström
Ebba Eriksson och fyraårige border collien Jazz trivs med att vara på Vankivafältet och träna, för träna behövs i en sport där det är små, små marginaler som avgör. Foto: Stefan Sandström
Ebba Eriksson och bordercollien Jazz, Hässleholm Hundungdom. Agility. Bedrupsstipendiat, nominerad. Foto: Stefan Sandström

Ebba vill vara ett med Jazz

Det började på skoj med mamma Gittans golden retriever Lukas. Nu, drygt tio år senare är Ebba Eriksson i Sverigeeliten med sin fyraårige border collie Jazz och har både NM- och VM-medaljer på meritlistan.
– Det är jättehäftigt när man lyckas få till ett lopp där det är som om hunden läser ens tankar, säger hon.

Ebba Eriksson.

Ålder: 25 år.
Bor: Hässleholm.
Familj: Sambon Jakob och fyraårige border collien Jazz.
Gör: Ekonom på Finja Betong.
Klubb: Hässleholm Hundungdom.
Rösta på Ebba: SMS:a Bedrup4 till 72120 (kostnad 20 kronor).

Uppväxt i Tyringe var det inte konstigt att det i unga år var konståkning som gällde för Ebba Eriksson, men eftersom det fanns hund i hemmet lockades hon till att testa agility.
– Mamma har alltid tränat hund, men inte agility. Jag hade väl sett att de hade kurser och tänkte att det hade varit roligt att testa. Så när jag var elva, tolv år gick jag min första kurs här ute på denna planen med mammas golden retriever Lukas, och sen var jag fast, säger Ebba när vi träffar henne och hennes fyraårige border collie Jazz vid Hässleholm Hundungdoms anläggning på gamla flygfältet i Vankiva.

Vad var det som fick dig att fastna?
– Jag har alltid varit hundmänniska så länge jag kan komma ihåg, mycket tack vare min mamma. Sen tror jag det var samspelet med sin hund som lockade.

Fast det inte gick superbra i början av karriären var kärleken till hund och sport så stor att Ebba fortsatte. För att ta nästa steg ville Ebba ha en hund som var mer lämpad för agility än vad mamma Gittans golden retriever var, så då köptes border collien Tello.
– Men han skadade sig så vi kom inte så jättelångt. Det var inte förrän jag började tävla med Jazz som det började gå riktigt bra.
När Ebba köpte Jazz var det helt och hållet med tanken att det skulle bli en bra agilityhund. Och att de lyckades med det går inte att säga emot.

Vid landslagsuttagningarna i fjol kom Ebba och Jazz trea i klassen large och blev klara för både NM och VM. Det var en dröm som gick i uppfyllelse för henne, men det var också väldigt nära att drömmen blev till en mardröm.
I början av sommaren stukade Jazz en tå och missade både SM och European Open i Österrike, och det var länge osäkert om det skulle bli något NM och VM för dem.
– Han fick vila större delen av sommaren och det var lite olägligt. Det var rätt så tufft faktiskt, för man ville inget annat än att träna och förbereda sig för VM, säger Ebba.
Jazz hann dock bli frisk till NM där de var med och tog guld i lag, och även vid VM i Kristianstad Arena lyckades de bärga en lagmedalj (silver i hopp).
– Det blev ju bra till slut, men det var kanske inte den bästa uppladdningen.

Men det är ju inte bara Jazz som måste vara i toppform för att de ska lyckas, det ställer även stora krav på hundens förare och Ebba själv tränar på gym för att hålla uppe sin fysiska kondition. För samtidigt som det gäller att springa snabbt under de 30-40 sekunder ett lopp varar så gäller det att samspelet med hunden fungerar, och det behövs inte mycket för att det ska gå fel.
– Det är väldigt vanligt med missförstånd mellan förare och hund. Det går fort, hundarna har egen vilja och det är väldigt lätt att jag får upp handen lite för långt och då sticker hunden utanför ett hinder istället för rakt fram och så är man diskad. Men det är jättehäftigt när man lyckas få till ett lopp där det är som om hunden läser ens tankar.

Att det gick bra i fjol har sporrat Ebba att fortsätta satsa mot landslaget, för det är inte givet med en plats där när de väl kommit med. Faktum är att det är stenhårda uttagningsregler, nästan jämförbara med de amerikanska uttagningarna i friidrott till VM eller OS. Allt avgörs nämligen under en enda tävlingshelg.
– I år är landslagsuttagningar i Söderköping i slutet av maj, och då måste allting klaffa. Har man en dålig dag är det kört. Det går inte att leva på gamla meriter, säger Ebba som har siktet inställt på VM som avgörs i Finland.

Hur länge kan du tävla med Jazz?
– Om han bara håller sig frisk så kan han tävla upp till tio, elva år, men svårigheten är att hålla dem friska och hela. Det är rätt så påfrestande för dem med alla hopp och klättringar.
– Man brukar köpa en hund till när den man har är i den här åldern, fyra-fem år, för det tar några år innan man kan börja tävla. Men än så länge har jag bara denne.

Du säger än så länge?
– Än så länge ja. Det kommer kanske en till snart, man får väl se, säger Ebba och ler.

[contentcards url=”https://www.nsk.se/2019/02/27/tio-tavlar-om-tre-stipendier/”]

Ebba Eriksson.

Ålder: 25 år.
Bor: Hässleholm.
Familj: Sambon Jakob och fyraårige border collien Jazz.
Gör: Ekonom på Finja Betong.
Klubb: Hässleholm Hundungdom.
Rösta på Ebba: SMS:a Bedrup4 till 72120 (kostnad 20 kronor).

Dagens fråga

Har du varit på auktion?

Loading ... Loading ...