Från glitter till avskalat i Woyzeck

Det glittrar rejält på Lillans scen i Helsingborgs stadsteater. Fyra skådespelare i silverpaljettkläder rör sig i grupp över scenen. De vill berätta historien om Woyzeck och söker efter vem eller vad han/hon/hen är.

Scenen inramas av ett silverdraperi och har ett snurrbart spegelrum i mitten. Bakom ett hörn döljer sig fyra stora dockor, avbilder av skådespelarna.

Det är repetition av en av de två versionerna av Woyzeck som görs i samarbete mellan Helsingborgs stadsteater och Malmö Dockteater. Det är Malmö Dockteaters konstnärlige ledare Erik Holmström som står för manuset, som är en fri och helt nyskriven version av den tyske dramatikern Georg Büchners (1813-1837) ofullbordade och ofta spelade klassiker Woyzeck. Erik Holmström regisserar också föreställningarna och står för scenografin.

– Det är ett väldigt roligt sätt att jobba på, att ta en klassiker som har vissa arketypiska teman och försöka utgå väldigt fritt från det, säger Erik Holmström.

Skådespelaren Cecilia Borssén som står på scen med Gustav Berg, Emma Mehonic och Robert Olofsson beskriver hela pjäsen som ett sökande.

– Är Woyzeck en film? Eller en pjäs? Det frågar vi oss, berättar hon. Sedan uppstår det också olika situationer med Woyzeck som blir mer realistiska spelsituationer.

Ingen av de fyra skådespelarna spelar någon bestämd karaktär eller har ett rollnamn.

– Det finns bara fyra siffror, just för att få bort känslan av rollkaraktär. Det ska vara så rent som möjligt, förklarar Cecilia Borssén. Vi berättar den här historien som skådespelare och också utan att vara privata. Det är helt ointressant vem jag är.

Har det varit svårt?

– Det är nog både det roligaste och det svåraste jag har gjort. Det är så befriande för du måste verkligen släppa allt och historien står hela tiden framför oss. Det är inte intressant vem som säger en sak eller varför utan bara att det sägs. Jag har aldrig gjort något liknande och det är verkligen askul.

Erik Holmström förklarar att han utgått från så väl det fragmentariska i det ofullbordade dramat som den makttematik han menar finns där.

– Om man ska förenkla det så ser Woyzecks överordnade, en militär överste, honom som en hund, som en lägre varelse och i pjäsen finns det kritik av det, säger han. I dag har vi mänskliga rättigheter, vi säger att alla är lika mycket värda och idealet är att en chef ska vara kompis och se sina anställda som människor. Men samtidigt finns makten kvar och det kan ibland bli mer komplicerat än när makten är tydlig i sin maktutövning. Nu har det lagts mycket på den enskilda individen att lösa sina problem.

Det är inte bara tematiken och formen som har inspirerat Erik Holmström. Han har också överfört en del saker direkt från Büchners pjäs till sin – på sitt eget sätt.

– En ganska känd sak i Woyzeck är att han ska leva enbart på ärtor. En doktor har ordinerat det och Woyzeck blir galen. I vår pjäs äter Woyzeck självmant ärtor för att det är en hälsodiet. Det finns i dag en sådan himla press vad gäller träning, kropp och hälsa och på att prestera, leverera och vara produktiv. Jag tänker att på 1800-talet, när Büchner skrev Woyzeck, såg människor knappast arbete som något där man förverkligades, det var bara ett nödvändigt ont. Det är det fortfarande men många ser det samtidigt som en slags allmän ideologi att vi ska förverkliga oss i arbete. Det är något galet i det tycker jag.

Woyzeck får premiär på den glittriga scenen i Helsingborg på lördagen, 6 april. 16 april är det sedan dags för premiär på Malmö Dockteaters lilla scen med samma skådespelare och samma text men en betydligt mer avskalad scenografi – och färre dockinslag.

– Jag ville kunna utnyttja det stora scenrummet i Helsingborg och ville inte göra en version som skulle spelas på bägge ställena, det var mycket mer spännande med två, säger Erik Holmström. Malmöversionen kan man beskriva som lite mer hardcore, vi drar konsekvenserna av det här tänket längre där.

– Sedan kan man säga att hela manuset till Woyzeck kommer ur mitt sätt att arbeta med dockteater, där det handlar om att lägga fokus utanför sig själv och att skådespelaren är som en slags maskinist, fortsätter han. Du står inte på scen för att du har ett visst utseende eller en viss personlighet utan man övar upp en teknisk färdighet och så är också manuset skrivet. Därför hävdar jag också att föreställningen i Malmö är dockteater utan dockor – den är en direkt konsekvens av hur jag har jobbat med dockor och av mitt förhållningssätt till teater. Även om fokus i repetitionsarbetet just nu ligger på Helsingborgsversionen av Woyzeck har skådespelarna hunnit prova på Malmöversionen.

– Vi har börjat känna lite på den och i och med att det är så textbundet och att historien står framför oss tror jag det blir en ganska sömlös övergång, säger Cecilia Borssén, Men när vi spelar på Malmö Dockteater blir det ännu viktigare med orden, då är det de som bär. Här i Helsingborg får vi hjälp av scenografin men där är skådespelerikärnan att hålla publikens intresse.

Ska man se bägge versionerna tycker ni?

– Ja det ska man absolut, säger Erik Holmström med ett övertygande skratt. Man får verkligen följa något intressant då.

– Om jag vore publik skulle jag tycka att det vore väldigt spännande att se bägge, inte minst för att se hur olika en text kan upplevas, säger Cecilia Borssén.