After. Foto: Nordisk film

Väl mallad tonårsromantik

Film/recension

FILM
After
Regi: Jenny Gage
I rollerna: Josephine Langford, Hero Fiennes Tiffin, Selma Blair, Inanna Sarkis, Shane Paul McGhie med flera

Tonårsromantik utan skojfriska eller tramsiga förtecken är inte så vanligt som en del kanske tror. Det senaste i den genren på bioduken var såvitt jag minns den av mig osedda Midnight Sun och Love, Simon. Innan dess var det möjligen den sorgliga Förr eller senare exploderar jag.
De två sistnämnda är för övrigt utmärkta rullar, vilket den nu aktuella After dessvärre inte är. Gemensamt för alla tre är dock att de alla bygger på litterära förlagor, något som i bästa fall skulle kunna utgöra en viss kvalitetsfaktor. Men i det här fallet grusas hoppet om något speciellt på ett tidigt stadium.

Vi talar i termerna välartad ambitiös flicka med utstakad framtid och oskuden intakt, som träffar bad boy med huvudet på skaft ständigt omgärdad av både mystik och kvinnlig fägring. Första mötet inträffar precis när dramats huvudperson Tessa börjar på college, och är långt ifrån lyckat.
Endast iförd en duschhanduk stöter hon av en händelse på blivande drömkillen Hardin, som då uppträder tämligen nonchigt och ointresserat.
Naturligtvis visar det sig att det nog finns en gnista ändå inom dem båda. Sedan kommer de unga tu för all del från olika bakgrund, men det uppvägs delvis av att de bär på likartade sorger i bagaget.

Men säg den lycka som varar. Diverse komplikationer dyker förstås upp som på beställning. Velighet, grubbel och vissa problem med föräldrarna ställer till det för förhållandet innan allt löser sig, och ska man nu säga något är det väl att Hardin är ganska otrevlig mellan charmoffensiverna.
Samtidigt är filmen som helhet också rätt klichéartad. Välgjord förvisso, men nog är väl ingredienserna och händelseförloppet väl mallade. Det skulle man väl i och för sig kunna köpa om summan av kardemumman inte var så mjäkig, fånigt kysk och onödigt förutsägbar. Jag satt tidvis och associerade till Nicholas Sparks standardromanser. Med undantag då för Dagboken – som redan med rätta blivit något av en klassiker – har filmatiseringarna av hans böcker mer eller mindre vandrat på det menlösas stig. Fråga bara Lasse Hallström som enligt egen utsago tackade ja till att göra film av Sparksböckerna Dear John och Safe Haven enbart för pengarnas skull.

Sedan kan förvisso den överraskande twisten mot slutet av After i bästa fall ses som en aning förmildrade när domen vad gäller helheten ska ges.
Plötsligt tillfördes där nämligen en del nerv och lite passionerat drama till mixen. Men det döljer på intet sätt att det här på sin höjd kan ses som en habil skapelse för målgruppen.

FILM
After
Regi: Jenny Gage
I rollerna: Josephine Langford, Hero Fiennes Tiffin, Selma Blair, Inanna Sarkis, Shane Paul McGhie med flera