Barnen är oskyldiga

Det finns mer än 50 svenska barn (barn med åtminstone en svensk förälder) i de läger där flyktingar och/eller fångar från tidigare IS-kontrollerade områden nu tvingas leva under svåra förhållanden.

När det handlar om terrorister eller IS-sympatisörer är det få som hyser någon medkänsla med fångarna, eftersom de begått eller medverkat till ohyggliga övergrepp på andra människor. Men barnen är inte skyldiga till sina föräldrars ogärningar. Därför är svenska myndigheters uttalade ointresse för de svenska barnen i Syrien och Irak ovärdigt en humanistisk demokrati.

I början av förra veckan meddelade utrikesdepartementet att regeringen inte kommer att ta några initiativ för att hämta hem de svenska barnen. Knappt två miljoner kronor avsattes dock för att bidra till verksamheten i lägret.

Regeringens ointresse fick hård kritik från Rädda Barnen. Barn får inte lämnas åt sitt öde även om deras föräldrar begått fruktansvärda brott, skrev Rädda Barnen till statsminister Stefan Löfven och betonade att situationen i lägren är sådana att det behövs ett snabbt agerande, om de svenska barnen ska räddas från att dö av svält eller sjukdomar.

I fredags gjorde Margot Wallström en halv vändning. På Facebook meddelade hon att ”regeringen gör vad vi kan för dessa barn och om möjligt ska de föras till Sverige”. Att varje barn ska hanteras individuellt är naturligt, eftersom det första problemet kan vara att bekräfta identiteten på barnen och därmed avgöra om de är svenska. Men den kurdiska administrationen av lägren ger säkert gärna den hjälp som behövs.

Problem är till för att lösas. Vad som nu krävs är ett officiellt besked från regeringen, inte bara ett Fb-inlägg av utrikesministern, om att Sverige ska göra vad som krävs för de svenska barnen. Det gäller inte minst officiella kontakter med den kurdiska administrationen i norra Syrien.

Regeringen måste visa att den står upp för Barnkonventionen och att den avvisar alla tankar om arvsynd.