Ni vet inte hur det är
n Ni vet inte hur det är att brinna för en sak så mycket att man redan som 12-åring bestämt sig för vilken gymnasieutbildning man vill gå.
Ni vet inte hur det är att sitta kvar i skolan till åtta på kvällen bara för att umgås och skapa musik tillsammans med sina klasskamrater.
Ni vet inte hur det är att se fram emot majoriteten av skolämnena. Ni vet inte hur det är att känna att man klarar av och orkar med skolan just på grund av att många av skolämnena är något man ser fram emot. Ni vet inte hur det är att umgås över årskurserna och tillsammans känna att man är en enda stor klass istället för tre separata.
Ni vet inte hur det är att komma nära varandra på ett sätt som inte går utan musik och dans, då man blottar sin själ och utelämnar sig själv som en öppen bok när man står på scen. Ni vet inte hur det är att stå inför folk med blottad själ och bara få kärlek tillbaka. Ni vet inte hur det är att få utlopp för sin kreativitet i en stad där kreativiteten dalar för varje år.
Ni vet inte hur det är att få stöttning och vägledning av lärare som brinner för sina jobb och som vigt sina liv åt det man själv brinner för.
Ni vet inte hur det är att själv vilja bli lärare inom samma ämne för att kunna ge tillbaka av det man själv fått till framtida generationer.
Ni vet inte hur det är att, som gymnasiearbete, få möjligheten att anordna välgörenhetskonserter och skänka pengar till välgörenhet.
Ni vet inte hur det är att efteråt känna att man gjort skillnad. Ni vet inte hur det är att vara den till antalet minsta klassen i sin årskurs men känna sig som den största. Ni vet inte hur det är att känna att ”tillsammans klarar vi allt”.
Ni vet inte hur det är att tillsammans faktiskt klara allt. Ni vet inte hur det är.
För hade ni vetat, hade ni inte gjort så här mot oss.

Torsten Karlson gräver i tidningsarkivet.

Dagens fråga

Tycker du om pommes frites?

Loading ... Loading ...