Det finns skärmtid och skärmtid
Är det farligt med ”skärmtid”? Ska man begränsa hur mycket man tittar på sin telefon, läsplatta eller datorskärm, eller hur mycket ens barn gör det? Det pågår en debatt där man får det att låta som om ”skärmtid” är samma sak oavsett vad man använder sin skärm till. Nog måste det vara skillnad på vad man gör när man stirrar på skärmen för hur beroendeframkallande det är.
Själv gillar jag google docs och det svarar nog för en hel del av min egen ”skärmtid”. Det är praktiskt att kunna skriva ner något man kommer på med en gång och inte behöva bära med sig block och penna. Frågan är hur beroendeframkallande det är. Under en semester på en ö med dålig uppkoppling och signal tog det inte mer än någon dag innan jag glömde plocka fram telefonen.
Psykologen Anders Hansen hänvisar till att Steve Jobs var restriktiv med hur mycket hans barn fick sitta vid en skärm. Just Jobs är ett dåligt exempel på hälsosamt beteende. Han avled efter att ha valt bort konventionell behandling för cancer han drabbats av: ett riskbeteende om något.
Varningar och larm brukar följa på förändringar i vårt beteende, som att vi börjar titta på TV eller spela dataspel. Nietzsche skrev en en essä om att fruntimmer blev hysteriska av att lyssna på Wagner. Alice Babs korrumperade ungdomen med jazzmusiken. Kanske är rädslan för ”skärmtid”motvilja mot nya vanor i modern tappning. Debatten om skärmtid som destruktiv kan nyanseras. Martina Jarminder
