Unika målningar räddas med italiensk expertis

Problemet är att salt fälls ut ur väggar och tak, vilket bryter ner både putsen och färgen i de unika målningarna.

Sedan 1930-talet har hela målningsytan konserverats vid fyra tillfällen i ett antal försök att rädda de helt unika kalkmålningarna, daterade år 1125-50. Senast det skedde var 1981.

Nu ska ett nytt försök göras för att stoppa ödeläggelsen.

– Förundersökningarna är gjorda och i september får vi veta om vi får den kyrkoantikvariska ersättningen vi sökt. Jag tror att det rör sig om 2-2,5 miljoner, berättar Anders Håkansson, som är kyrko- och fastighetsföreståndare i Tyringe pastorat.

Enligt Staffan Gustafsson, ordförande i kyrkorådet, har pastoratet redan fått ett positivt förhandsbesked om att pengar kommer att beviljas eftersom målningarna är så pass unika.

Arbetet är tänkt att genomföras under 2020 och uppdraget har lagts på Skånes målerikonservatorer.

– Vi samarbetar med kemiavdelningen vid universitetet i Florens, som specialiserat sig på den här typen av produkter. De har själva mycket fresker och stor erfarenhet av problem med salter som fälls ut, berättar Ingrid Wedberg där.

En italiensk professor var ifjol på plats i Finja kyrka, tillsammans med representanter för Nationalmuseum i Köpenhamn, för att bedöma målningarnas status.

– Danska Nationalmuseum är våra huvudrådgivare. Nu ska de hjälpa oss så att det blir helt rätt. Senast målningarna i Finja kyrka skulle konserveras dränkte man in väggarna med vatten, nu ska det ske mer kontrollerat. Vi kommer att använda kompresser med destillerat vatten för att försiktigt dra ut saltet och då kommer resterna av bariumnitrat att följa med, säger Ingrid Wedberg.

– Finja kyrka är en fantastisk kyrka och det är helt enormt att målningarna fortfarande finns kvar, tillägger hon.

År 2014 gjorde firman Herman Andersson AB en konserveringsteknisk förundersökning, där man bland annat gick igenom målningarnas långa historik av restaureringar.

Slutsatsen blev att målningarna utsatts för mycket ovanliga konserveringsprocesser där såväl desinfektion som ett försök att impregnera målningarna med bariumklorid kan ha bidragit till att saltet fällts ut i ökad omfattning. Resultatet kallades förödande.

Författarna varnade också för att förekomsten av bariumnitrat skulle kräva ovanliga metoder för konservering.

I dag delar dock inte de nya konservatorerna den uppfattningen:

– Både vi och de har samarbetat med expertisen på Nationalmuseum som i dag menar att det bästa är att avsalta. Det finns kvar bariumnitrat i kyrkan men inte i särskilt höga halter, säger Ingrid Wedberg.