Engångsgrill, flergångsbrand

280 hektar hedland, av den särskilda typ som finns i Yorkshire, har brunnit upp. Marken, som ägdes av den brittiska motsvarigheten till Naturvårdsverket, var dessutom hem till en utrotningshotad fågel. Bilderna på den rasande branden ser ut som Mordor i JRR Tolkiens Sagan om ringen, eller som medeltida föreställningar om helvetet. Naturvårdsverket uppskattar skadan på området som var vikt åt att bevara den unika biologiska mångfalden till ungefär två och en halv miljon kronor.

Ursprunget till den förödande branden var ett gäng som grillade med en engångsgrill av budgetvariant på den snustorra heden. Att grilla ute i naturen är trevligt, men branden och den snustorra sommarens oförsiktiga beteende av grillentusiaster ställer frågan om var och hur det är rimligt att man får grilla. Och om engångsgrillens vara eller icke vara.

Coop och Ica har bestämt sig för att sluta sälja den populära varianten på engångsgrill, med en form av aluminium. Ica kom fram till det redan i höstas, medan Coop verkar ha sett den varma, torra påsken som en väckarklocka. Det handlar om förra årets förödande skogsbränder, men också om att produkten är så dålig ur miljöperspektiv. Man kan ta en promenad längst Ribersborg nästan när som helst och se övergivna använda aluminiumgrillar.

Lidl och Hemköp säger att de ska fortsätta sälja grillarna eftersom kunderna vill ha dem.

Det är en intressant fråga om livsmedelsbutikerna ska ses som ansvariga för hur folk använder varor och därför ta dem ur sortimentet. Det är inte första gången man förbjuder något för att det är farligt, så på så sätt är det inte kontroversiellt. Men Ica och Coop resonerar annorlunda än Lidl och Hemköp. Ica och Copp menar att produkten är dålig och att de därför ska leta efter en bättre ersättning att ha i sortimentet. Det är svårt att tänka sig en klimatvänlig, brandsäker engångsgrill som dessutom kan tillverkas till ett pris som kunden är villig att betala. Men den som lyckas göra en sådan produkt kan förmodligen bli rik.

Lidl och Hemköp resonerar istället så att kunderna vill ha den nuvarande produkten, även om den är dålig och brandfarlig och de därför bör sälja den. Det är begripligt ur ett rent kapitalistiskt perspektiv: det är en affärsrörelse, inte en välgörenhet. Men särskilt ansvarsfullt är det kanske inte, med tanke på brandrisken. Engångsgrillar ställer en intressant fråga om samhällsansvar hos kapitalister.

Om engångsgrillen slutar säljas utropar säkert mer än en grillentusiast ”glädjedödare!” Och visst, förbud är aldrig roligt. Men man kan då fråga sig hur mycket ”glädje” vi fick av skogsbränderna förra året? Eller hur mycket glädje Yorkshireborna får ut av att deras unika landskap reduceras till aska.

Man skulle kunnat tänka sig att folk blev försiktiga med engångsgrillarna när de fick höra att brandfaran var stor, men det visade förra året att de tyvärr inte blev. Istället fick polisen slösa tid på att jaga envisa grillare.

Engångsgrillen kan lära en mycket om människan. Och tydligen om matbutiker.