Agnes Lidbeck. Foto: Kajsa Göransson

Skicklig spegling i det vardagliga

Litteratur/recension

BOK
Gå förlorad
Författare: Agnes Lidbeck
Förlag: Norstedts

Från mamman i debutromanen Finna sig via systrarna i uppföljaren Förlåten har Agnes Lidbeck nu i sin mycket löst sammanhållna romantriptyk landat hos pappan. Han heter Anders och boken som är hans heter Gå förlorad.
Även om den inleds med getingrullning – en snabb rörelse med händerna där man dödar en geting utan att bli stucken – så förstår man inte riktigt betydelsen av den antydda våldsamheten till en början.
Anders framstår mest som ganska sorglig och lite tråkig figur. Han stretar på med surdegsbröd och dagishämtningar exakt i rätt tid för att leva upp till sina egna förträfflighets- och manlighetsideal.
När han förflyttar blicken från sig själv till andra är den mest lite ogin och dömande – till och med när det handlar om frun Kristina, dottern Anna eller mamman Gunnel. Ett slags väl dolt klasskomplex mullrar också under ytan.
Och så plötsligt far handen ut i en örfil mot dottern, nämnt nästan i förbifarten. Han slår. Han ångrar sig. Frun förlåter. Han köper en present till dottern. Och så händer det igen. Och igen.
Bilden av den småtriste ersätts bit för bit av något betydligt mer otäckt. Där våldet finns finns också kontrollbehov, förtryckarmentalitet och en nästan förströdd oförmåga att vara trogen.
Agnes Lidbecks korthuggna och bildtydliga språk känner man igen från de tidigare romanerna. Skickligt låter hon oss ana bråddjup av svåra känslor och komplicerade relationer bakom de vardagliga bilderna.
Bit för bit fogas hennes människoporträtt samman i en läsning som blir nästan andlöst snabb. Man vill inte lägga ifrån sig boken för då går man miste om rytmen, tempot och det ständiga frågetecknet kring hur åt skogen det kommer att gå?

När jag hade läst ut Agnes Lidbecks debut Finna sig lämnade den mig nästan deprimerad i sin gråa, tröstlösa bild av vad ett helt kvinnoliv blev. Förlåten och systerrelationen hade ett annat ljus, ibland nästan en uppsluppenhet även om människorna inte var vackrare här.
När vi nu är framme hos Anders och Gå förlorad är känslan att det på många sätt är en skräckroman jag har läst. Agnes Lidbeck kan som ingen annan hitta fram till det fulaste, det mest småsinta men också det verkliga mörkret hos oss nutidsmänniskor. Ingen är förskonad och alla speglas i de vardaglig sysslorna och sysselsättningarna – brödbaket, dagislämningen, trädgårdspysslet, utflykter, middagar, tv-tittande.
Förlåten är fortfarande min favorit bland Agnes Lidbecks tre romaner – kanske för att jag behöver lite ljus i mörkret. Men samtidigt är det helheten som är det mest drabbande.
Med sin triptyk har Lidbeck byggt ett obehagligt allmängiltigt verk om oss nutidsmänniskor som kommer att leva långt in i framtiden.

BOK
Gå förlorad
Författare: Agnes Lidbeck
Förlag: Norstedts