Elsa Persson i Bjärnum blev 98 år gammal. PRIVAT BILD

Alltid med virknål i handen

Elsa Persson, Bjärnum, har avlidit i en ålder av 98 år. Närmast anhöriga är döttrarna Ulla-Britt och Birgitta med familjer.

Efter ett långt liv, har Elsa slutat sina dagar och fått flytta till sitt himmelska hem, som hon så många gånger har läst och sjungit om.
Elsa Persson var född i Hästveda, i en liten jordbrukarfamilj, där hon tidigt fick hjälpa till med alla sysslor. Hon var även ute hos andra bönder och arbetade bland annat med att hacka betor, som hon ofta berättade om.
Elsa lärde sig att väva och gick på olika vävkurser och deltog i utställningar. Flera somrar lagade hon maten på Barnens by i Hästveda.
Efter att ha arbetat hos en läkarfamilj i Malmö, gifte hon sig med Bernt 1948 och flyttade till Nyby i Bjärnum.

På den tiden var de flesta fruarna hemma och tog hand om barn, man och hemmet, så även vår mor. Hemmafru var yrket och det fanns ju flera sådana på gatan, varför det blev en väldigt fin gemenskap familjerna emellan.
Vi fick en mycket trygg och harmonisk barndom. För att tjäna en välbehövlig extra slant, började mor med hemarbete. Det var att knyta band i reflexer och packa dem i lådor. På senare tid körde hon ut mat till äldre, vilket hon själv fick glädje av på gamla dar.

Intresset för blommor visade sig i en rikt blommande trädgård. Även handarbete av olika slag var ett stort intresse långt in på ålderns höst. Hon satt alltid med en virknål i handen och virkade dukar i alla storlekar.
Det allra viktigaste för henne var tron på Gud. Hennes andliga hem var i Roseniuskapellet, där hon gick på möten så länge hon orkade. Hon bakade kakor och tårtor till olika arrangemang och hennes virkade dukar såldes på missionsauktioner.
Hon var inte de stora ordens människa men verkade i det tysta. Alltid glad och pigg och skojade gärna.

Familjen betydde mycket för mor. Hon undrade ofta hur alla mådde och vad de gjorde och var glad när alla var samlade. De sista åren bodde hon på Nybohemmet, där hon blev väl omhändertagen.
Vi saknar mor, som blev 98 år och fem månader, men vi unnar henne vilan hemma hos Gud.
”Hemma, hemma får vi vila, efter slutad kamp och strid. Hemma, hemma hos vår fader, väntar oss en evig frid”.