SD:s rötter är viktiga att känna till

En hel kvartett ur SD:s kommunala ledning ansåg det mödan värt att den 29/3 bemöta min insändare från 26/3. Jag tackar för det. Av texten framgår, att mitt krav på tydlighet om hur de som kommunala SD-politiker förhåller sig till partiets rötter och till partiets riks- och utrikespolitik, inte var uppskattat.
Eftersom ett partis grundvärderingar måste vara tydliga även på kommunnivå anser jag att mitt krav var berättigat.

När jag påtalar att partiet har rottrådar till fascist/nazistideologin och att spåren från dem märks då och då i uttalanden från enskilda partiföreträdare och från partiledningen i Stockholm, möts jag av en sårad reaktion, typ: ”det är inget nytt att dylika epitet med jämna mellanrum kastas på oss”.
Istället för att allvarligt fråga varför detta sker, försöker de oskadliggöra mig genom att kalla mig ”socialdemokrat och SD-belackare”. Det första epitetet stör mig inte, trots att jag inte är partimedlem i S. Det andra stör mig något, eftersom ordet ”belackare” står för ”en som förtalar”. Att belysa något är inte detsamma som att förtala. Jag kastar inte osanningar på SD, men jag ifrågasätter det som jag finner osannolikt i SD:s argumentation.
SD-skribenterna motiverar sitt ”svarsmål” med att ”ideologi är intressant och grunden till all politisk verksamhet”. Om detta senare tycks vi vara överens, men den följande texten ger knappast någon klarhet över SD:s Ideologi.

Påståendet att ”SD är gräsrötternas röst vänd mot överheten” är häpnadsväckande. När ett parti längst ut till höger presenterar sig så förstår man att ordet ”gräsrötterna” inte kan syfta på ett underbetalt proletariat.
Kan benämningen möjligen åsyfta en diffust sammansatt grupp missnöjda som upplever sig vara trampade på? I så fall är det grannlaga att inte öka missnöjet utan istället åtgärda missförhållandena.
På Stortorget i Hässleholm är SD aktivt. Skulle önska att övriga partier också vore det.
Vid SD:s stånd står att läsa att partiet lovar förändring av samhället så att det märks.
Värt att betänka är, att en överväldigande majoritet av svenskarna vet att de lever i ett av världens mest välordnade, öppna, frihetliga och demokratiska länder. Det finns anledning tro, att denna majoritet uppfattar löftet om stora förändringar, som ett hot om stora försämringar.
Det finns också anledning tro att de aktuella ”gräsrötterna” är just de människor som delar SD:s huvudtes, att ”vårt lands största problem är de influenser som migrationsvågen från ofria länder för med sig”.

Det är sant att sådana influenser skapar problem, men det är inte sant att dessa problem är vårt lands största.
Ett större problem uppstår om vi i rädsla för dessa influenser förtränger omvärldens problem, sluter oss inne i en snålrädd nationalism och tror att vi skall rädda vår framtid genom att strunta i den omvärld som vi är helt beroende av.
Enligt min övertygelse är SD inte ett gräsrotsparti, utan ett missnöjesparti och ”att vända sig mot överheten” är bara positivt när man har något bättre att erbjuda.
SD var i sin ”späda barndom” en rörelse med suspekta medlemmar. I boken ”Utan ånger” har författarna Johan Ulvenlöv, Matti Palm och Anders Larsson efter noggrann forskning skildrat Gustaf Ekströms verksamhet från 1920-talet till 1990-talets första hälft.

Berättelsen om Ekström är en resa genom den europeiska nazismens utveckling och dess kärna från frivillig i Waffen-SS till en av bildarna av SD. Ekström var revisor i Malmöavdelningen och medlem av partistyrelsen.
Han ansåg att SD var naturlig miljö och verksamhetsbas för hemlösa och arbetslösa gammelnazister.
I en intervju 1995 förnekade Ekström förintelsen och sammanfattade sitt liv i nazismens tjänst med orden: ”Jag ångrar ingenting”.
Ett parti med ett sådant startgarnityr och en historia med ständigt återkommande uteslutningar av personer som visar upp odemokratiska, auktoritära tendenser får naturligtvis finna sig i granskning och bör kanske inse, att det inte räcker att bemöta kritik med meningar i stil med ”detta är naturligtvis felaktigt och okunnigt”.

Torsten Karlson gräver i tidningsarkivet.

Dagens fråga

Pendlar du till jobbet?

Loading ... Loading ...