Folkbildande forskare i Lönsboda

Han halkade in på Örkeneds sparbank via ett sommarvikariat och skulle stanna över sommaren. Det var 1968. Men han blev kvar och arbetade under sin anställning där med ett antal olika funktioner. I grunden är han tekniker och har haft uppgifter på datasidan, men även vad gäller bankfack och larm.

– Jag fick bra inblick i banken och att jobba i kundtjänsten har jag haft stor nytta av, säger Sven Hellgren, när vi träffas över en kopp kaffe på ett kafé i Lönsboda.

Sparbanken bytte skepnad och blev Sparbanken Skåne via Sparbanken Göinge. Men när banken blev aktiebolag märkte Sven Hellgren en förändring.

– Intresset försköts från ett kundperspektiv till aktieperspektiv med fokus på aktier och vinst och ledningen har ingen inblick längre i hur en bank ska skötas gentemot kunderna.

– Men visst, rent ekonomiskt har det gått bra för bankerna, fortsätter Sven Hellgren, men banken är inte direkt ”moster Agdas bank” längre.

Sven Hellgrens mamma kom från Lönsboda men Sven Hellgren föddes i Stockholm och är uppvuxen i Kalmar. Hans morfar hade korgfabriken i Lönsboda och Sven Hellgren såg till att byggnaden med inventarier skänktes av dödsboet till hembygdsföreningen, som gjorde den till museum.

I mitten av 1980-talet började han intressera sig för släktforskning och borrade sig ner i sin egen släkt till slutet av 1800-talet.

– Jag har noterat anor på 1500-talet, men jag är inte intresserad av de människorna, jag känner dem inte och jag känner inte för dem, säger han.

Han konstaterar att intresset för släktforskning ökat generellt på grund av att datorerna gjort sitt intåg. Bland annat är nu alla kyrkböcker avfotograferade. Detta ökande intresse märker även jourhavande släktforskare som tar emot en gång i månaden på Osby bibliotek och två gånger per termin på Lönsboda bibliotek.

Ett annat stort engagemang är den populära föreläsningsföreningen i Lönsboda, där Sven Hellgren är kassör.

– Vi har arbetat upp föreningen och har en bra styrelse som jobbar för att få ihop ett blandat program för alla smakriktningar.

– Jag tror att folk har tröttnat på att titta på TV och söker kunskap från levande människor som berättar något intressant.

– Det blir folkbildning av allra högsta slag. Jag tycker vi gör en väldig nytta.

Men kunskapstörsten har även en social sida. Sven Hellgren berättar att många kommer en timme innan föreläsningen börjar för att träffas och prata och de flesta som är med i föreningen kommer alla gånger, fem per termin.

Apropå bildning så kommer vi oundvikligen in på Sven Hellgrens intresse för böcker. För honom är böcker nämligen tecken på bildning. Han har böcker överallt hemma.

– Jag köper mycket böcker, fler än jag har plats för. Men ibland bara för att de är vackra, man behöver ju inte läsa alla.

– Genom böcker kan man upptäcka att världen inte är så farlig som den ser ut, säger han. Skönlitteraturen till exempel skapar möjligheter att reflektera över saker och ting.

Själv skulle han vilja hinna läsa mer skönlitteratur.

– Men många av dagens författare är högt uppburna fast de ingenting har att säga.

Sven Hellgren skriver gärna själv och är intresserad av svenska språket. Han är engagerad i hembygdsföreningen och sköter dess hemsida. I tio år har han varit redaktör för hembygdsföreningens årsskrift, men i år är det sista gången.

– Efter tio är det dags att lämna, säger han, men det är svårt att hitta folk som vill skriva. Vi uttrycker oss allt mindre i skriftspråk och då menar jag inte korta meddelanden per telefon eller mejl.

Släktforskningen, föreläsningsföreningen och engagemanget i hembygdsföreningen tar mycket tid. Men Sven Hellgren har också ett annat tidskrävande intresse som aldrig tar slut – öknamn.

Han var mycket i Lönsboda och i sin morfars korgfabrik som barn. Han insåg att hela samhället var fullt av öknamn och när han flyttade till Lönsboda 1968 ville han reda ut varför och han ville göra en inventering.

– Det började med en studiecirkel 1994 och jag räknade med att vi skulle klara av att göra en inventering på en termin, säger Sven Hellgren, men vi håller på fortfarande ...

Öknamn som ”Kitte-Pella-Äanst” och många andra med långa serier har en koppling som berättar kanske både vad personens förfäder hette och ortnamnet varifrån personen kommer. ”Ailne-Swensa-Jössa-Äanst” var ett öknamn för en murare.

– Öknamnen var inte bara något att skratta åt, berättar Sven Hellgren, de berättade en generationshistoria.

Ett annat exempel är Inger Anonymidotter, som var en piga i Glimåkra och som dog efter en svår förlossning med ett oäkta barn, som var dödfött. Enligt Glimåkra kyrkoarkiv visste hon inte själv varifrån hon var kommen och hade i barndomen utvandrat från sitt hem.

Databasen ddss.nu har varit till stor hjälp, där finns runt 3 000 öknamn och en del har fler än ett. Öknamnen uppmärksammas också på den årliga öknamnsdagen i Lönsboda. I år inträffar det den 30 juni. Dagen är ett samarrangemang mellan hembygdsföreningen och öknamnsgruppen i Lönsboda, som inventerat ”ögenaanen” i Örkened.

Kaffet är uppdrucket och vi hinner inte längre i samtalet om dåtid och nutid. En vägg med foton och bilder i konditoriets entré får symbolisera Sven Hellgrens intresse för Lönsboda och det som varit och är.