Minnesord efter ”cykel-Leif”

Trafikingenjör Leif Jönsson, Malmö, har avlidit i en ålder av 72 år.

Med stor sorg erfar vi att ”cykel-Leif”, en i trafikkretsar känd och respekterad malmöprofil, lämnat oss efter en kort tids sjukdom.

Leif fick förmånen att på Malmö gatukontors trafikavdelning helt ägna sig åt sin hjärtefråga: cykeltrafik. Hans befattning finns tyvärr knappast kvar längre.

Leifs arbete har ändå burit frukt. Varje år intar Malmö en tätplats på Cykelfrämjandets kommunvelometer över Sveriges cykelvänligaste kommuner. I liknande internationella undersökningar utmärker sig Malmö som en av världens bästa cykelstäder.

I början fick Leif däremot ofta kämpa i motvind. Det fanns på 70-talet starka krafter som verkade för en förment utvecklingsbejakande, modern trafikbild i form av fler bilar och färre otidsenliga, flödesstörande cyklar i stan.

I dag råder politisk konsensus om cykelns förträfflighet ur hållbarhetssynvinkel, även om många cyklisters uppträdande lämnar en del i övrigt att önska.

Leif betonade ständigt vikten av vett och hänsyn i trafiken och var själv en förebild även i detta avseende, både som bilist och cyklist.

Leif anlitades ofta som föredragshållare inom sitt specialgebit. På sin lugna malmöitiska förmedlade han sitt budskap så pedagogiskt att också alla utan fackkunskaper förstod. Sin vackra, djupa, bärande röst skolade han för övrigt genom körsång.

Under tjänsteresor i utlandet, Danmark, Holland, Frankrike, Kanada lät han sig inspireras och omsatte idéerna på hemmaplan. Till exempel den holländska modellen att låta cyklister få stå framför bilarna vid trafikljus.

Mycket beröm har Leif fått för den ”öppna” cykeltunneln i den tidigare olycksdrabbade korsningen Spårvägsgatan-Nobelvägen. Och förstås för Malmös alla fina, separerade cykelvägar.

Omvänt var det han som fick ta hand om utländska trafikexperter som kom till Malmö för att se och lära.

För Leif var cykeln inte bara ett fortskaffningsmedel. Han framhöll också dess rekreativa värde.

Leif ledde många cykelutflykter i närområdet och var den som höll i trådarna under Cykelturistveckan i Malmö och Ystad.

Tillsammans med Leif blev det aldrig tråkigt. Han ägde en stor portion humor och gillade att munhuggas om det mesta. Utan att trycka ner sina meningsmotståndare.

Skulle vi andra av någon anledning behöva muntras upp, utnyttjade han sin specialkompetens: att stå på huvudet. Socialt engagemang visade han genom att som pensionär ideellt undervisa nyanlända i svenska och lära invandrarkvinnor cykla.

Det var svårt att inte tycka om Leif. Därför känns förlusten nu så tung. Våra tankar går i första hand till hustrun Anne-Marie, barn och barnbarn.