Slut på plastdumpningen till u-länder

Länder i tredje världen har på kort tid förvandlats till soptippar för undermålig plast. Plast av sämre kvalitet eller av blandat material som inte går att återvinna har kunnat ”exporteras”, det vill säga dumpas, i fattigare länder så att det inte längre är iländernas problem. Ingen vet hur det påverkar hälsan för dem som bor i närheten av dumpningssajterna. Problemet med den dumpade plasten är bland annat att en del av den är giftig, vilket är en av anledningarna till att man inte vill eller kan återvinna den på plats. Mycket praktiskt för väst, men en katastrof för de länder där det hamnar, där i många fall tidigare fridsam landsort blivit plastsopberg.

För ovanlighetens skull har man gjort något åt problemet med ganska kort varsel. Det är glädjande att det gick att hitta politisk vilja även för att genomföra något som är svårt och obekvämt. Baselkonventionen, som 187 länder har skrivit under, har nu fått tillägg som inte längre gör det tillåtet att dumpa miljöfarlig eller giftig plast i utvecklingsländer hur som helst.

Resultatet kommer bland annat ur en folkopinion mot nedskräpning. Ett onlineupprop fick ihop en miljon underskrifter för ett förbud på kort tid. Paul Rose från tidskriften National Geographic menar att medvetenheten om problemet har ökat kraftigt efter att bilder av valar med magen full av plast och döda albatrosser, sänkta av skräp, spridits. Rose menar att medborgarnas engagemang i plastfrågan är stort och man därför kan ha gott hopp om att en lösning kan hittas.

Ett förbud mot att exportera plast innebär inte att plasten försvinner. Däremot kan ett exportförbud tvinga västländerna att tackla problemet genom permanenta lösningar på plastkrisen istället för att dumpa skräpet. Tillsammans med Kanada är det USA som står för lejonparten av plastdumpningen. Till och med USA, som inte skrivit under, hindras genom avtalet att sprida sin plast hur som helst. Detta är goda nyheter för dem som får sin närmiljö nedskräpad av oss.