Jannike Stenlund är aktuell med singeln ”Mot samma mål”. Foto: Tobias Annerfeldt

Jannike har tydligt mål i sikte

Livet leker minst sagt för Jannike Stenlund. Året inleddes som elviolinist i Ola Salos föreställning It takes a fool to remain sane och för fem veckor sedan kom både hennes bebis och nya singel ”Mot samma mål” till världen. – Det är verkligen full rulle. Det blir inte riktigt som man tänker sig alltid. Min dotter Mimmie skulle egentligen ha kommit i mars, så singelsläppet var planerat efter det. Men båda kom samtidigt istället, skrattar Jannike.

Den fem veckor gamla Mimmie hörs i bakgrunden när Jannike Stenlund ska beskriva sin nya singel ”Mot samma mål”. Och precis som att Mimmie är familjens nya glädjespridare vill Jannike också beskriva sin nya popsingel som en låt fylld av glädje, som är lätt att komma ihåg och nynna med till. Fast bakom glädjen finns också ett allvar och framförallt en hemlängtan.
– Jag har skrivit låtarna ihop med Dennis ”Dejo” Andersson, och ju mer vi skrev desto tydligare såg vi att låtarna höll sig inom samma tema: min längtan tillbaka till Norrland. Men de handlade även om den utanförskap som man kan känna i en glesbygd. Jag ville vara lite mer potitisk än vad jag tidigare har varit i min musik, säger Jannike Stenlund.

 

Jannike är nämligen född och uppvuxen i Lycksele och den snart 34-åriga musikern flyttade till Malmö när hon var 21 år för att börja på Musikhögskolan.
– Samtidigt så finns det en anledning till att jag har stannat kvar i Skåne. Norrland och Skåne ligger i var sin ände av Sverige men har ganska många gemensamma nämnare i mentaliteten, så jag har känt mig väldigt hemma i Skåne. Det är just detta som blir tydligt på mina låtar, jag vill sammanfoga norr och söder, rika och fattiga, svenskar och icke-svenskar och killar och tjejer. Min mission är att vi alla ska öppna ögonen för varandra och rikta blickarna åt de platser där många bor men känner sig lite bortglömda. Vi behöver alla varandra, säger Jannike.
”Mot samma mål” är den första av totalt fem singlar som släpps inom kort. Därefter släpps samlingen som en ep.

Ditt huvudinstrument är ju elfiol, hur blev så?
– Jag såg Vanessa Mae framföra Bachs ”Toccata och Fuga i d-moll”, på just elfiol i en mellanakt i Eurovision Song Contest i mitten av 1990-talet. Jag blev helt fascinerad och vände mig direkt till mamma och pappa och sa att jag ville börja spela elfiol. De hade väl hoppats på piano och sa att vi kunde gå och prova lite olika instrument innan jag bestämde mig helt. Det gjorde vi, och jag minns hur jag sa till mamma att jag hade hittat ett annat instrument, oboe. ”Ta fiolen istället” svarade mamma direkt, hahah, och ja så blev det.

Att spela just elfiol beskriver Jannike som mycket svårare än vanlig klassisk fiol.
– Det är mindre avstånd mellan strängarna, på en vanlig fiol är de ju milimetersmå, så tänk då på en elfiol. Ljudmässigt så har det alltid varit svårt att hitta något att plugga in den in. Jag har försökt få tag i elgitarrprylar som fungerar med den, men det har tagit mig ett halvt liv att hitta rätt. Bara en sådan sak som vilken pedal som fungerar har tagit mycket researchtid. Och jag har väl varit bland de första som verkligen aldrig har gett upp elfiolen. Därför har många av de märken som tar fram just elfioler bett mig att utvärdera och komma med idéer och tips för att de ska bli så bra som möjligt. Det är väldigt kul, säger Jannike.

Till hösten fortsätter hennes fullspäckade schema när det åter är dags för Ola Salos föreställning It takes a fool to remain sane, som först spelas på Malmö Arena i september innan den fortsätter till Hamburger Börs i Stockholm för en längre spelperiod.
– Föreställningen är verkligen extraordinär. More is more. Jag har aldrig varit så glittrande och glimmande i mitt liv, och då hade jag ändå väldigt många glitterkänningar innan jag kom i kontakt med Ola Salo, säger Jannike och skrattar.

Du blev headhuntad av Ola själv till hans show?
– Ja, jag var ju med i Hasse Anderssons bidrag ”Guld och gröna skogar” i Melodifestivalen 2015 som violinist, och följde sedan med honom på turné och olika konserter. Det var då jag träffade Ola eftersom vi ibland spelade på samma ställen och hamnade på samma tåg. Det blev en del prat helt enkelt, och han tyckte att det var kul och udda att jag spelade just elfiol. Både jag och Ola gillar det experimentella med att blanda olika stilar i musiken. Så det är en dröm att få vara med i hans show. Ola är en inspiratör även för oss musiker och han har förmågan att se alla. Det är inte bara publiken han kan frälsa utan även oss musiker, haha. Det märks att han kan fånga upp vem som helst med sitt budskap om att alla ska våga vara sig själva och våga njuta av genansen när man blir utskrattad för att man kanske inte passar in. Det är en otrolig resa som han berättar om i showen, jag tröttnar aldrig trots att jag har gjort föreställningen väldigt många gånger nu.

Det verkar vara fullt ös hela tiden i showen?
– Ja, definitivt! Jag var dessutom höggravid i början, så där stod jag och hoppade runt i tjugo centimeters platåskor och klättrade på podier. Jag minns första gången jag såg kläderna och skorna jag skulle ha på mig. Då fick jag verkligen fjärilar i magen och undrade vad det var jag hade tackat ja till som just höggravid, haha. Så föreställningarna nu i höst kommer att bli rena semestern!