Lindys historia på vita duken

Lindy Larsson är välkänd för den skånska teaterpubliken. Han har medverkat i Evita och Pippin på Malmö Opera och bland annat i Carmen, Oidipus och All we need is love på Malmö stadsteater. Där gjorde han också en oförglömlig insats som konferenciern i Cabaret våren 2014. Det var en intervju i samband med just den föreställningen som blev startskottet för journalisten Ida Persson Lännerbergs dokumentär Lindy the Return of Little Light.

– En kollega på SVT tipsade mig om Lindy och sa att hon trodde jag skulle älska honom så då gick jag och såg Cabaret och gjorde ett stort porträtt av honom för Sydsvenskan, berättar hon. Under intervjun började han berätta lite av sin historia och i den finns på något sätt alla ämnen jag tycker är intressanta och viktiga och som jag som skrivit mycket om, utanförskap och identitet till exempel. Dessutom var han en extremt karismatisk och speciell person. Så jag skickade ett sms och skrev att jag skulle vilja göra en film med honom, att jag inte riktigt visste vad den skulle handla om och undrade om han var intresserad?

Det tog lång tid innan Ida Persson Lännerberg fick svar.

– Julafton 2014 plingade det till i min mobil precis när tomten kommit och barnen var som mest uppspelta. Jag tänkte att han kanske tagit en julsnaps och var lite full, men så var det inte, berättar Ida Persson Lännerberg med ett skratt.

Lindy Larsson föreslog att de skulle träffas över en kaffe och prata om den där filmidén. Det blev inledningen på ett filmprojekt som tog fyra år att genomföra och som hela vägen varit ett sökande efter vilken historia som skulle berättas.

– Lindy hade en historia bakåt, det visste jag, men i en film vill man följa något framåt också, förklarar Ida Persson Lännerberg. När vi åkte runt i hans uppväxtort Lessebo den första sommaren som research och han visade platser från sin barndom sa han också: ”Jag har en historia men jag kan inte berätta den”. Då föreslog jag att vi kan väl filma och se vad det blir och så fick han fullt veto kring vad han ville säga. Han fick också löfte om att kunna hoppa av projektet när han ville. Vi tog det ett steg i taget.

Historien som så småningom blir en bärande del i filmen handlar om att Lindy Larsson familj är resanderomer och att han bestämt sig för att inte prata om den delen av sin identitet.

I filmen får vi efter hand höra om uppväxten i den lilla bruksorten, om mobbning i skolan, om fördomar och misstänksamhet från samhället och om hur Lindy flyr in i fantasier om superhjälten Little Light som ska sprida ljus över världen. Han berättar också om hur han kommer ut som homosexuell och om ett dubbelt utanförskap.

– Lindy berättade en del om det här när jag gjorde min intervju men hade sedan bestämt sig för att stänga dörren helt om den delen av sitt liv, säger Ida Persson Lännerberg.

Vändpunkten, som också är inledningen i den färdiga filmberättelsen, blir när han får ett erbjudande från The Maxim Gorki Theater i Berlin om att medverka i regissören Yael Ronens föreställning Roma Armee där romska skådespelare från olika delar av Europa berättar sina historier.

Filmen följer Lindy Larsson vånda inför erbjudandet och så småningom vägen mot föreställningen samtidigt som den också följer honom i Lessebo med familjen där han berättar om sin uppväxt och i vardagen med mångåriga sambon Stefan.

Ida Persson Lännerberg har stor erfarenhet av tv-produktioner men det här är hennes första egna film och den första som regissör.

– Jag gick in i det här med utgångspunkten att ska jag göra det här en gång i livet så ska jag göra det så bra jag någonsin kan. Sedan får det ta den tid det tar och kosta vad det kostar, säger hon bestämt.

Under hela arbetet var hon beredd att släppa projektet om Lindy Larsson eller hans familj skulle säga nej.

– På sätt och vis var det nog inte förrän den premiärvisades på dokumentärfilmfestivalen Tempo i Stockholm tidigare i vår som jag kände att, ja, ok det blev en film, lägger hon till.

Är du så nöjd och stolt som du hoppades?

– Visst hittar jag saker jag skulle kunna gjort annorlunda men grundkänslan är att jag är stolt över att vi rodde det här i land, att den verkar beröra folk och att Lindy och hans familj kan stå för den och känna att den är sann. Sedan tycker jag också att den berättar något viktigt som många kan relatera till. Den är allmänmänsklig och Lindy har en enorm styrka, inte minst i att våga vara svag, rädd, att tvivla och våga uttrycka det. Det kan vara tröst och stöd för andra.

Världspremiären för Lindy the return of Little Light var alltså på Tempo. Nu i helgen är det svensk biopremiär, bland annat med stor galavisning i Malmö.

– När man jobbar med tv ser man aldrig sin publik så det här är väldigt spännande, säger Ida Persson Lännerberg. Och det var speciellt när jag satt med i publiken på Tempo. Många kände inte till Lindys historia och första kvarten var det ganska uppsluppet men sedan var det som om det bara tystnade i salongen. Man nästan hörde hur folk svalde och flera grät öppet.

Lindyfilmen kommer att visas på SVT senare i år och fortsätta hitta fram till ny publik samtidigt som Ida Persson Lännerberg jobbar vidare, just nu på SVT och som lärare på Skurups journalistutbildning. Och det är inte omöjligt att det blir mer regi och dokumentärfilm i framtiden.

– Att göra filmen var lite som att föda barn. När man är mitt i tänker man, herregud vad har jag gett mig in i? Sedan blir man lite så där, ja men kanske en till, säger hon.