Shooting-brake kallas designen, där Kia korsat en kombi och en coupe. I kombination med ett styvare chassi och en vassare motor skapades nya Proceed. Foto: Pontus Lundahl/TT
Den sluttande bakrutan stjäl bagageutrymme och begränsar bakåtsikten. Här har form gått före funktion.
40-profildäck på 18-tumsfälgar överröstar ibland det artificiella motorljudet.
Chassiteknikerna har gjort köregenskaperna mer bestämda. Foto: Pontus Lundahl/TT
Den sluttande bakrutan stjäl bagageutrymme och begränsar bakåtsikten. Här har form gått före funktion.
Chassiteknikerna har gjort köregenskaperna mer bestämda.

Bullrig bil på nya jaktmarker

MOTOR Nya Kia Proceed ser inte alls ut som den gamla. Fjolårets lilla GT-bil med två dörrar har fått fem dörrar och en shooting-brake-kaross som skvallrar om att den koreanske tillverkaren nu ger sig ut på nya domäner.

Kia har i likhet med tjeckiska Skoda profilerat sig som tillverkare av förnuftiga, praktiska och prisvärda bilar. En strategi som har varit lyckosam för dem båda. I fjol fick Kia bara stryk av Volvo och VW i försäljningsstatistiken i Sverige.
Men med sportbilen Stinger visade Kia härom året att de inte är främmande för att utvidga portföljen.
Det bekräftas av nya Kia Proceed, som passande nog förvandlats till en shooting-brake.
Det är ett begrepp som har lånats från de hästdroskor som i slutet av 1800-talet transporterade överklassens jaktsällskap till dess revir.
Det var Mercedes som för snart tio år sedan återlanserade beteckningen shooting-brake. Designavdelningen lät helt enkelt korsa en CLS-kombi och en coupe.
Att låta form gå före funktion har bilindustrin lyckats med förut, men var det här egentligen så smart? Försäljningen tröt och i höstas stod det klart att det inte blir någon mer CLS
I samma veva lanserar alltså Kia samma koncept. Återstår att se om de lyckas bättre.

Den vanliga Kia Ceed-kombin SW är med motsvarande utrustningsnivå och samma 1,4-litersmotor nästan 20 000 kronor billigare. Dessutom rymligare.
Fast SW går inte få med den större 1,6-litersmotorn som sitter i vår testbil och rymmer ytterligare 64 hästar.
Väljer du den maskinen som drivkälla blir prisskillnaden till SW nästan 70 000 kronor. Är två sekunder snabbare till 100 kilometer i timmen värt det?
Den motorn kräver också en deciliter mer bensin per mil och släpper ut 20 gram mer koldioxid per kilometer.
För den som tycker att morret från maskinrummet är värt en extra slant kan jag intyga att Proceed låter betydligt maffigare än den vanliga SW-modellen. Fast ljudet kommer inte från motorn – det är artificiellt. Konstgjort! Eller ska vi kalla det fusk?
Däremot är bullret från lågprofildäcken genuint äkta.

Är den snygg? Ska man köpa en bil för utseendets skull? För att den ger glans åt garageuppfarten? Jodå, linjeföringen är elegant, formad av prisbelönte Peter Schreyer, men frågan är om Luc Donckerwolke har samma smak och låter modellen leva vidare. Den före detta chefsdesignern hos Lamborghini tog i höstas över hos Hyundai/Kia.
Mest iögonfallande när det gäller utseendet är den lägre taklinjen och den mer sluttande bakrutan, jämförd med vanliga Ceed-kombin. Snyggt, men det stjäl förstås lastutrymme och ger en markant sämre sikt bakåt.
Den sjuväxlade dubbelkopplingslådan känns igen från vanliga Ceed men chassiteknikerna har filat lite på bilens dämpare, krängningshämmare och fjädrar, allt för att göra köregenskaperna mer bestämda.
Men frågan hänger ändå kvar – varför ska man betala mer för att få mindre?
Fast nu är som bekant det här med valet av bil också en fråga om känslor.