Kristina Winberg. Foto: TT

Winbergs version

Med en knapp vecka kvar till EU-valet utesluter Sverigedemokraterna sin Europaparlamentariker Kristina Winberg och tar bort henne från listan. Eftersom det sammanfallit med sexövergreppsanklagelser mot Brysselkollegan Peter Lundgren har det spekulerats kring om det kan ha med Winbergs petning att göra. Winberg har spelat in en konversation med en kvinnlig partikollega där Winberg säger att hon mått dåligt för att hon inte ingrep när Lundgren tog på partikollegan mot hennes vilja.
Winberg säger själv att hon inte spelade in konversationen med partikollegan som ett sätt att förstöra för partiet, utan för att hon skulle kunna komma ihåg den ifall hon fick frågor senare. Ett välfungerande parti borde inte kunna sänkas genom att man utreder om en medlem betett sig illa, tvärtom. Det är en måttstock på partikulturen hur man reagerar på visselblåsare. Det är konsekvensen av beteendet, snarare än om en medlem betett sig illa, som borde avgöra om ett parti tar sig igenom en skandal med hedern i behåll.
Sverigedemokraterna och Peter Lundgren får förmodligen inte några allvarliga konsekvenser varken av anklagelserna om tafsande eller uppståndelsen kring Kristina Winberg. SD är ett nästan skandalresistent parti. Snarare kan man gissa på ett något ökat väljarstöd, om man ska se tidigare skandaler kring SD och dess ledamöter som vägledande. Partiet har lojala supportrar.
Att SD är skandalresistent innebär dock inte att de inte är skyldiga väljarna en förklaring kring varför de petar ett av sina toppnamn så väldigt nära valet. Inte minst tidpunkten antyder att det måste finnas tungt vägande skäl.
Om Kristina Winberg varit ”besvärlig” för partiet, som Peter Lundgren menar, måste väljarna få veta varför, för att kunna avgöra om de delar SD:s analys eller ej. Alla partier måste ha utrymme för visselblåsande om problem, även dem som inte tar stryk i opinionen på grund av skandaler.
Martina Jarminder

Dagens fråga

Har du bra munhälsa?

Loading ... Loading ...