Pensionaten lämnar byn

Att driva pensionat nuförtiden är inte i närheten av hur det var under pensionatens storhetstid, på 1930- och 40-talet. Då återkom besökarna och stannade en vecka åt gången. Men Vittsjöluften och -lugnet lockar inte som förr.

– Det har varit några gamla som ringt och sagt att de var här på 50-talet. Men de är få, konstaterar Amanda Roe.

För i takt med att utlandssemestrande blev vanligare fick pensionaten minskat inflytande över folks semestervanor.

– Om man räknar in också de som hade boende mittemot pensionaten var det över 30 som flest, säger Amanda Roe.

Men när hon och Michael Roe tog över Furuliden (då Ibegården) för nio år sedan fanns bara ett knappt handfullt antal kvar.

Och nu återstår bara ett.

– Det är dubbelt. Å ena sidan gör det att de som kommer, de kommer hit. Å andra sidan gjorde fler pensionat att det blev ett större intresse, säger Amanda Roe.

Ekonomiskt sett är det ingen guldgruva att driva pensionat. Den som är rädd för att hugga i och prova nya saker bör hålla sig från branschen.

– Man lär sig mycket i alla fall, skrattar Michael Roe.

– Vi försöker göra detta till något som inte dör. Då får man göra allt. Det är bara att gilla läget, säger Amanda Roe.

Verksamheten får anses stå på två ben. Dels hotellgästerna som kommer utifrån, dels lokala sammankomster för fester i livets alla skeden.

– Det är tur för oss att vi bor i en bygd där många blir gamla. Det blir många jubileer, säger Amanda Roe.

Golfturisterna har varit många, men vandrarna är på väg att ta över. För att underlätta har paret satt ihop vandringspaket på ett visst antal timmar.

Sedan finns det de som vandrar efter eget huvud, och som har tält med sig – men som åtminstone vill unna sig en natt utan sovsäck.

– Det är lätt när det går att ta sig hit med både buss och tåg. Sedan hoppas vi väl på en dansk invasion i sommar när kronan ligger lågt, säger Amanda Roe.

I nära framtid ligger dessutom en satsning på vingård i närheten. 500 plantor finns redan, och första skörden väntas i år. Samtidigt ska ytterligare 2 000 plantor sättas.

Det egna vinet och egenodlade örter till maten är delar i en ständigt växande trend av efterfrågan av det närproducerade.

– Vi tror att miljön och den lokala turismen är framtiden. Många vill tillbaka ut i naturen igen. När det sker blir det lättare för de få ställen som är kvar eftersom efterfrågan blir större.

– Det gäller bara att vara dem som tar sig dit, avslutar Amanda Roe.