Maktvacuum efter Theresa May

Therese May avgår som premiärminister sjunde juni. När hon tillträdde menade hon att huvuduppdraget var att bekämpa ”brinnande orättvisa”. Istället har hennes gärning präglats av Brexitförhandlingarna.
May uttryckte stor sorg över att inte ha kunnat nå en förhandlingslösning och förmanade brittiska parlamentariker att ”kompromiss inte är ett fult ord”. Tyvärr har det blivit det i Storbritannien eftersom prestigen är så hög.
May har skrivit in sig i historien som den andra kvinnliga premiärministern även om den aspekten nästan glömts bort eftersom hennes ämbetstid präglats så starkt av Brexit. Hon blev oväntat känslosam när hon talade om det i sitt avgångstal och menade att hon uppriktigt beklagade att hon inte lyckats leverera en Brexitlösning. Få trodde att hon skulle lyckas med det. Det är en nästan omöjlig arbetsuppgift.
May sade också att det konservativa partiet kan och bör förnya sig. I det har hon rätt, men frågan är mycket möjlighet det blir till ideologisk förnyelse med handhavandet av Brexit och det maktvacuum som hennes avgång ger.
May har blivit symbolen för en infekterad Brexitdebatt. Frågan är vad hennes avgång kommer att lösa. Kompromissviljan finns fortfarande inte. Den maktkamp om premiärministerposten som nu tar vid ställer frågan om britterna orkar med ytterligare en politisk maktkamp, Tid för eftertanke och självrannsakan kommer det nog tyvärr inte att finnas. Martina Jarminder

Torsten Karlson gräver i tidningsarkivet.

Dagens fråga

Har du kvar din studentmössa?

  • Ja (64%, 303 Röster)
  • Nej (36%, 170 Röster)

Antal röster: 473

Loading ... Loading ...