Annons

Film där budskapen försvinner i marijuanadimmorna

Film/recension Harmony Korine är undergroundauteuren som får Hollywoodskådisarna att ställa upp på sina smala projekt när han väl får tummarna loss att göra något.
Publicerad 31 maj 2019 • Uppdaterad 24 november 2021

Harmony Korine är undergroundauteuren som får Hollywoodskådisarna att ställa upp på sina smala projekt när han väl får tummarna loss att göra något.

Vid det här laget är det åtta år sedan förra filmen, den tämligen misslyckade Spring Breakers såg dagens ljus. Då handlade det om fyra lika uttråkade som osympatiska collegetjejer som får den föga smarta idén att råna en sylta på hemmaplan inför vårlovspartajandet i Florida. Det hela utvecklade sig så småningom till en feel badhistoria i eftertankens kranka blekhets tecken utan att de inblandade nödvändigtvis lärde sig något av erfarenheten..

Annons

Det bör kanske också nämnas att denna skapelse var tämligen flummig, och flummigt är även detta verk in absurdum, som låter självaste Matthew McConaughey göra en synnerligen bakåtlutad äldre variant på sin karaktär från fiaskot Surfer, Dude. Eller något ditåt.

Stjärnskådisen är Moondog, poet och livsnjutare av rang som aldrig får tummarna loss att skriva den där stora amerikanska romanen alla i hans omgivning fått för sig att han har i sig. Istället är det röka på, supa och ragga på kvinnor i Floridas sol som gäller. Därför är det allt tur att hans älskade fru Minnie är både rik och tänd på honom oavsett vilket. Fast hon å sin sida idkar kärlekslekar med hans bäste polare Lingerie när andan faller på.

Ett lysande arrangemang, kan tyckas. Synd bara att Minnie dör i en drogrusig frontalkronck med maken vid sin sida. Ett brutalt uppvaknande? För vem som helst annars kanske, men inte för Moondog. Han fortsätter att leva efter sin livsfilosofi att ha kul hela tiden utanför det vanliga regelfyllda samhället även efter en tragedi han till stor del är ansvarig för. Inte ens det faktum att han inte ärver sin bättre förrän han skrivit den där romanen, som nämns här ovan, får honom att ändra sig för fem öre.

De läsare som nu tycker att Korine provocerar har helt rätt för sig. Den manusförfattande regissören gillar sådant skarpt medan många andra inte gör det. Fast så överdrivet provocerande är det inte att gång på gång se McConaughey röka på oavsett hur stor bongen eller marijuanacigarretten är, hur mycket alkohol han häller i sig eller hur idiotiskt han beter sig rent allmänt. Upprepningarna gör en liksom inte mer upprörd, snarare genuint irriterad. Poängen har nått fram långt innan eftertexterna börjar rulla.

Fast en sak har denne enfant terrible auteur lyckats med, och det är att göra Moondog till en skitstövel. Han må förvisso vara både charmig och rolig i mindre doser, men han är likväl en skitstövel, som aldrig låter tankar om konsekvenser komma ivägen för nästa rusiga kick eller upptåg.

För övrigt kan jag tänka mig att det finns en del budskap inbäddade i allt det förment lättsamma och roliga, men dessa går bokstavligt upp i rök i de flitigt förekommande marijuanadimmorna. Därför blir i slutänden det mest minnesvärda med The Beach Bum skådespeleriet. McConaughey står förstås ut och briljerar, men även ensemblen som helhet är bättre än vad denna tjatiga skapelse förtjänar.

Fakta:The Beach Bum

Regi: Harmony Korine

Peter Eliasson
Så här jobbar Norra Skåne med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons