Vem får bestämma vad saker heter?

Kristdemokraternas nyvalda europaparlamentariker, David Lega, sitter i rullstol och är paralympisk simmare. I en krönika av Språktidningens Jonas Mattsson diskuteras att Lega väljer att kalla sig handikappad och inte till exempel funktionsvarierad, som är ett nyare ord för Legas tillstånd.
Vad personer i rullstol eller med andra utmaningar ska kallas har varit ett gungfly att trampa fel i. Oavsett vad man väljer tycker någon att man valt fel. Legas resonemang kring sitt eget tillstånd är intressant: vem äger rätten att bestämma vad det heter: den som själv befinner sig i rullstolen eller på autismspektrumet, eller den som är snabbast med att hitta på ett nytt ord som syftar till att vara inkluderande?
Jag har funderat på detta inte minst för att jag har ett syskonbarn i rullstol. Han verkar inte bry sig nämnvärt om vad folk kallar det. Ibland när jag talar om honom, så rättar någon mig till ett annat av de många orden för funktionshindrad eller rullstolsburen, som om man efter åratal med en person i rullstol inte skulle ha någon aning om vad det hette. Det är ett intressant fenomen.
Lega säger att han inte tycker det spelar roll vad folk använder för ord, så länge de inte menar det nedsättande. Det är en aspekt som ofta går förlorad: det kan vara hur man säger det som avgör om det är respektlöst eller ej. Förmodligen är det rimligaste att personen i rullstolen får bestämma vad det heter.
Martina Jarminder

Torsten Karlson gräver i tidningsarkivet.

Dagens fråga

Har du kvar din studentmössa?

Loading ... Loading ...