Vi kan lära något av Danmark
Sverige kan definitivt lära sig en hel del av Danmark. Det påstår jag efter att på plats ha följt den danska valrörelsens slutskede. Danska politiker förmår diskutera på ett mer avspä nt sätt. Tonen är trevligare.
När de båda statsministerkandidaterna Mette Fredriksen (S) och Lars Lökke Rasmussen möttes i en slutdebatt märktes det utan tvekan att mycket stod på spel. Det var allvar i luften. Det som slog mig var emellertid att de lyssnade på varandra, att allt inte var inrepeterat. Det fanns till och med utrymme för lite spontan humor.
De visade en respekt för varandra, som förstås kan ha den enkla förklaringen att de uppskattar varandra på ett personligt plan. Men den danska debatten är, tycker jag, över huvud taget något mindre pompös och något mer frimodig än den svenska. Gemytet märks också inom politiken.
Visst, frimodigheten kan ha en baksida. När allt sägs utan eftertänksamhetens filter finns en risk att även kränkningar passerar utan att någon bryr sig. För invandrare i allmänhet och muslimer i synnerhet har debatten inte alltid varit särskilt gemytlig. Jag tror trots allt de flesta vill ha politiker som tänker innan de talar, och som undviker att spä på fördomar och spänningar.
Det är för övrigt ytterligare ett skäl varför jag lämnade Danmark med en känsla av hoppfullhet. Rasmus Paludans och Stram Kurs provokationer och verbala hets mot muslimer fick i stort sett alla andra att markera en anständighetens gräns.
Som socialdemokrat gläder det mig att det röda blocket gjorde ett bättre val än på väldigt länge. Dessutom är stabiliteten i dansk politik slående. I många andra länder har statsbärande partier ramlat ihop som korthus, men i Danmark fortsätter liberala Venstre och Socialdemokraterna att samla omkring hälften av danskarna. Dansk folkeparti utmanade på allvar de två stora för fyra år sedan, men förlorade rejält i årets val.
En orsak sägs vara Socialdemokraternas förflyttning i restriktiv riktning när det gäller flyktingfrågor, en annan att det danska valet för första gången på länge hade en annan huvudfråga än invandringen, nämligen klimatet.
Hur som, det danska valet visar att inget parti kommer undan flyktingfrågan och att den för mitt eget parti Socialdemokraterna förblir något av ett spöke. De danska Socialdemokraterna har förflyttat sig, ja, men det betyder inte att frågan är så att säga avgjord.
De danska socialdemokraterna vill att asylsökande ska hänvisas till flyktingläger nära oroshärdarna. Det är där som asylskälen ska prövas och som ansvaret mellan länderna ska fördelas. Därmed kan Danmark bestämma hur många som ska komma till Danmark, utan att asylrätten överges och människor skickas tillbaka till krig och förtryck.
Det är alltså på global nivå, via FN, som asylrätten ska försvaras, menar danska S. Ett resonemang som inte är helt olikt de svenska Socialdemokraternas, som menar att asylrätten framför allt ska förvaras på europeisk nivå.
Rimliga resonemang om internationellt ansvar, tycker säkert många, men är de realistiska? Flyktingfrågans betydelse har möjligen minskat något, men behovet av debatt, inte minst inom mitt eget parti, och konkreta lösningar finns fortfarande.
