Afrikas utveckling inger hopp
Allt fler röster i klimatdebatten hävdar att befolkningsökningen är ett avgörande klimatproblem. Ju fler människor på jorden, ju större klimatutsläpp är tesen.
Dagens befolkning på 7,7 miljarder människor väntas till 2050 öka till nio miljarder och till 2100 till elva miljarder, för att sedan plana ut.
I stort sett hela den framtida befolkningsökningen väntas ske i Afrika, eftersom födelsetalen i Europa och Amerika är så låga att befolkningen snarare riskerar att minska. Befolkningen åldras än mer i Japan, Kina och andra ostasiatiska länder.
Just den aspekten, det växande Afrika, är huvudtesten i boken Miljardlyftet (Ordfront förlag) av DN-journalisterna Anders Bolling och Erik Esbjörnsson. Att de är journalister gör boken lättläst och den innehåller såväl intervjuer med ”vanliga människor” som hänvisningar till forskningsrapporter och mer djupgående analyser.
Afrika har en hög befolkningstillväxt redan och därför en ung befolkning. Medianåldern i Uganda är exempelvis så låg som 16 år. Som jämförelse kan nämnas att i EU-länderna varierar den mellan 37 (Irland) och 45 (Tyskland). Som författarna påpekar är det både bra och dåligt. Den unga befolkningen kan sägas vara en ”befolkningsbonus”, eftersom när väl födelsetalen börjar gå ner innebär den att länderna i Afrika har en stor andel människor i yrkesaktiv ålder och därmed liten försörjningsbörda, alltså motsatsen till den diskussion som förs i Europa.
Däremot innebär de höga födelsetalen på kort sikt problem med arbetslöshet, höga kostnader för utbildning och att en stor andel unga söker sig till andra länder.
Efter befrielsen från kolonialmakterna på 1960-talet har Afrika som helhet haft en dyster ekonomisk och politisk utveckling, Afrikanska länder låg i början av 1970-talet på ungefär motsvarande ekonomisk nivå som de asiatiska tigerekonomierna, som sedan växt tiofalt medan de afrikanska länderna först på senare år ens kommit tillbaka till 70-talets levnadsstandard.
Även om en del av lösningen på Afrikas problem är industrialisering, enligt Miljardlyftet, pekar författarna på att jordbrukets utveckling är ”elefanten i rummet” som ofta glöms bort. Kontinentens länder importerar stora kvantiteter livsmedel (65 miljarder dollar 2017), trots utmärkta produktionsförutsättningar. Om inte jordbruket utvecklas är det svårt att få till stånd någon annan utveckling, inte minst därför att flykten från landsbygden till undersysselsättning i städerna är så omfattande.
Lantbrukets betydelse och dess underskattning i debatten om Afrika är ändå större än som framhålls i boken. Men kanske är en större medvetenhet på väg. Världsekonomiskt forum pekar på att jordbrukets utveckling är nyckeln till långsiktig utveckling och Afrikanska utvecklingsbanken satsar nu på ”agriprenörer”. Inte minst viktigt är att få med kvinnorna i arbetet med att utveckla jordbruket.
Bolling/Esbjörnsson pekar på stora problem men också på möjligheter. De senaste åren har utvecklingen i många av Afrikas länder varit positiv, inte minst genom den demokratisering som drivits fram genom ungdomars engagemang. Det inger hopp om förändring till det bättre.