Annons

Af­ri­kas ut­veck­ling inger hopp

Krönika De senaste åren har ut­veck­lingen i många av Af­ri­kas länder varit po­si­tiv, inte minst ge­nom den de­mo­kra­ti­se­ring som drivits fram ge­nom ung­domars en­ga­ge­mang.
Opinion • Publicerad 20 juni 2019 • Uppdaterad 24 november 2021

Allt fler röster i kli­mat­de­batten hävdar att be­folk­nings­ök­ningen är ett av­gö­ran­de kli­mat­pro­blem. Ju fler män­ni­skor på jorden, ju större kli­mat­ut­släpp är tesen.

Dagens be­folk­ning på 7,7 mil­jarder män­ni­skor väntas till 2050 öka till nio mil­jarder och till 2100 till elva mil­jarder, för att se­dan plana ut.

Annons

I stort sett hela den fram­ti­da be­folk­nings­ök­ningen väntas ske i Af­ri­ka, efter­som fö­del­se­talen i Europa och Ame­ri­ka är så låga att be­folk­ningen snarare ris­kerar att minska. Be­folk­ningen åld­ras än mer i Ja­pan, Kina och andra ost­a­sia­tiska länder.

Just den as­pekten, det växande Af­ri­ka, är hu­vud­testen i boken Mil­jard­lyftet (Ord­front för­lag) av DN-jour­na­listerna An­ders Bolling och Erik Es­björns­son. Att de är jour­na­lister gör boken lätt­läst och den in­ne­håller så­väl in­ter­vjuer med ”van­liga män­ni­skor” som hän­vis­ningar till forsk­nings­rap­porter och mer djup­gå­en­de ana­lyser.

Af­ri­ka har en hög be­folk­nings­till­växt re­dan och där­för en ung be­folk­ning. Med­ian­ål­dern i Ugan­da är ex­em­pel­vis så låg som 16 år. Som jäm­fö­rel­se kan nämnas att i EU-länderna va­rierar den mel­lan 37 (Ir­land) och 45 (Tysk­land). Som för­fat­ta­rna påpekar är det både bra och då­ligt. Den unga be­folk­ningen kan sägas vara en ”be­folk­nings­bo­nus”, efter­som när väl fö­del­se­talen börjar gå ner in­ne­bär den att länderna i Af­ri­ka har en stor an­del män­ni­skor i yr­kes­ak­tiv ål­der och där­med li­ten för­sörj­nings­bör­da, allt­så mot­satsen till den dis­kus­sion som förs i Europa.

Där­emot in­ne­bär de höga fö­del­se­talen på kort sikt pro­blem med ar­bets­lös­het, höga kost­nader för ut­bild­ning och att en stor an­del unga söker sig till andra länder.

Ef­ter be­fri­el­sen från ko­lo­ni­al­makterna på 1960-talet har Af­ri­ka som hel­het haft en dys­ter eko­no­misk och po­li­tisk ut­veck­ling, Af­ri­kans­ka länder låg i bör­jan av 1970-talet på un­ge­fär mot­sva­ran­de eko­no­misk nivå som de asia­tiska tiger­ekonomierna, som se­dan växt tio­falt me­dan de af­ri­kans­ka länderna först på senare år ens kommit till­ba­ka till 70-talets lev­nads­stan­dard.

Även om en del av lös­ningen på Af­ri­kas pro­blem är in­dust­ria­li­sering, en­ligt Mil­jard­lyftet, pekar för­fat­ta­rna på att jord­brukets ut­veck­ling är ”ele­fanten i rummet” som ofta glöms bort. Kon­ti­nentens länder im­por­terar stora kvan­ti­teter livs­me­del (65 mil­jarder dol­lar 2017), trots ut­märkta pro­duk­tions­för­ut­sätt­ningar. Om inte jord­bruket ut­vecklas är det svårt att få till stånd nå­gon an­nan ut­veck­ling, inte minst där­för att flykten från lands­bygden till un­der­sys­sel­sätt­ning i städerna är så om­fat­tan­de.

Lant­brukets be­ty­del­se och dess un­der­skatt­ning i de­batten om Af­ri­ka är ändå större än som fram­hålls i boken. Men kan­ske är en större med­ve­ten­het på väg. Världsekonomiskt for­um pekar på att jord­brukets ut­veck­ling är nyc­keln till lång­sik­tig ut­veck­ling och Af­ri­kans­ka ut­veck­lings­banken satsar nu på ”agriprenörer”. Inte minst vik­tigt är att få med kvin­norna i ar­be­tet med att ut­veckla jord­bruket.

Bolling/Es­björns­son pekar på stora pro­blem men ock­så på möj­lig­heter. De senaste åren har ut­veck­lingen i många av Af­ri­kas länder varit po­si­tiv, inte minst ge­nom den de­mo­kra­ti­se­ring som drivits fram ge­nom ung­domars en­ga­ge­mang. Det inger hopp om för­änd­ring till det bättre.

Yng­ve Sunesson
Så här jobbar Norra Skåne med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons