Trafikeländet i Skåne
Måndagen var en riktig eländesdag när det gäller trafiken i Skåne. Först var det en person som blev påkörd i Burlöv. Som tur var blev utgången i sammanhanget lycklig - mannen var vid medvetande när han fördes till sjukhus. Tågtrafiken stod stilla knappt två timmar, vilket förstås orsakade stora problem för resenärerna, men så dags var det inte riktigt rusningstid.
Det var det däremot när nästa tågstopp inträffade, den här gången genom att ett tåg rivit ner kontaktledningen i Citytunneln. Det gjorde att all trafik till och från Malmö C stoppades. Ett par timmar senare hade problemen åtgärdats, men följdförseningar och inställda tåg fortsatte hela kvällen.
En person som gör en idiotisk bedömning, som mannen i Burlöv, kan man aldrig skydda sig från, men att kontaktledningen rivs ner i ett relativt nytt tågsystem borde kunnat undvikas. Citytunneln är ännu inte tio år och ledningarna finns i en skyddad miljö. Att kontaktledningarna rivs ner längs södra Stambanan är mindre konstigt, den är betydligt äldre och hela tiden utsatt för väder och vind.
Eländesdagen gällde även vägtrafiken. Den som pendlar längs E6 vet att det knappt går en dag utan att en olycka inträffar, och det händer nästan lika ofta på E22 mellan Malmö och Lund. Och mycket riktigt, först var det en krock på E6 och senare en på E22. Med följd att bussarna som satts in för att ersätta tågen nu fastnade i långa bilköer i stället. Det gäller att vara härdad som pendlare i Skåne.
Första prioritet för Trafikverket bör vara att stabilisera tågtrafiken. Tågen sväljer mycket folk som därmed inte tar upp plats på vägarna. Åtgärderna behöver ske sammanhållet, inte lite här och lite där. Att tro att problemen med vägtrafiken går att lösa med fler körfält på E6 är att skjuta sig själv i foten. Så länge människor kör så fort och aggressivt som de gör hjälper det inte att bygga fler körfält, det skulle ändå bli stopp i trafiken på grund av mer eller mindre dagliga olyckor.
