Andréas har en klar vision för padeln

Padel är förmodligen den snabbast växande sporten i Sverige, framför allt på motionsnivå, men på elitnivå har Sverige en bra bit till de allra bästas i världen. En som har ett stort ansvar för att lyfta Sverige är förbundskaptenen Andréas Johansson.

36-årige Andréas har sina rötter i Västra Torup och var väldigt lovande som bordtennisspelare. Som 17-åring var han rankad sexa i Sverige i sin åldersklass, och fick spela några juniorlandskamper.

2013 fick han av en slump upp ögonen för padel.

– Jag hade väl en 30-årskris och tränade lite motionstennis i Hässleholm men så en dag var passet inställt. Då stack vi ner till padelhallen istället, den var ganska nyöppnad då, och spelade, och efter det var jag fast kan man säga. Jag har en liten ådra att nörda ner mig i saker när jag väl börjar, säger Andréas.

Ganska snabbt började han ta lektioner, åkte ner till Spanien för att förkovra sig ytterligare, började spela tävlingar och tillhörde Sverigeeliten när en skada i armbågen satte stopp för vidare spel i augusti 2017.

– Jag ville lära mig att spela så bra efter förutsättningarna, men var väl införstådd med att det inte skulle bli något proffs av mig. Men efter skadan höll jag inte i ett rack på ett år och då blev jag mer inställd på att det var tränarspåret som gör att jag kan vara i kontakt med padeln, säger Andréas.

Under tiden han var skadad fick han frågan av den dåvarande förbundskaptenen Dani Dios om han ville assistera honom under 2018, och nu har deras roller skiftat så att Andréas är förbundskapten och Dani Dios assisterande.

– Dani är fortfarande med, och det är jätteviktigt för mig. Han står för mycket av innehållet på banan sen har jag väl gått hans skola i coaching och tränarsidan. Men när jag är i Sverige och är på fler tävlingar och tränar fler spelare i veckan så blir det lättare för mig att vara nära och ha dialogen med spelarna.

Dani Dios är också med i staben kring juniorlandslaget, men där har han en lite mer undanskymd roll.

– Där kör vi på svenska tränare för det är också en resa att utbilda bra tränare i Sverige. Vi kan inte bara leva på att det dyker upp spanjorer en gång i månaden, det är jobbet som måste göras i veckorna, säger Andréas som har en halvtidstjänst som förbundskapten.

Hur bra är de bästa svenskarna?

– Vi är långt ifrån. På VM kom vi elva och Spanien hade kunnat ha 10-15 åttamannatrupper med. Argentina hade kunnat ha lika många, Brasilien tre, fyra. Sen är det Paraguay, Uruguay, Chile. I Europa är Frankrike och Italien en bra bit före.

Hur ska Sverige ta steget för att nå världstoppen?

– I grund och botten är problemet att hallarna är privatägda och de vill kunna betala tillbaka vad de investerat och då är det svårt att ha samma föreningsverksamhet som inom tennisen, men det finns undantag. Det finns några anläggningar som har föreningar och som har riktigt bra barn- och ungdomsträning, men då kommer nästa steg. För att de här barnen och ungdomarna ska bli välutbildade så krävs det bra tränare, och det är det spåret jag har siktat in mig på att stötta och stöttar fem, sex klubbar. Sen är det viktigt att vi har några killar som flyttar ner till Spanien och gör jobbet där och blir dragloket för de här hemma.

När har Sverige en spelare som är topp 50 i världen?

– Du träffar ju helt rätt i gränsen för det är 28 par alltså 56 spelare som spelar huvudturneringen i World Padel Tour. Den dagen vi har en spelare i huvudturneringen utan att få ett wild card in är fem år bort. Minst, säger Andréas som menar att de svenska spelarna har alla förutsättningar för att lyckas.

– Jämfört med att vara spelare i Spanien så är vi otroligt bortskämda.