Kan Sabuni ena L?
Efter att valberedningen föreslagit Nyamko Sabuni som nästa partiledare för partiet Liberalerna och Erik Ullenhag därefter hoppat av sin kandidatur står det helt klart att hon blir vald i morgon.
Den öppna processen med tre kandidater som turnerat i landet för att värva stöd var en god idé av valberedningens ordförande Olle Schmidt. Han hade fått inspiration från Centerpartiets senaste partiledarval som föregicks av just en sådan trepersonskamp.
Men där Centerpartiet landade i stor enighet om en kandidat – Annie Lööf – verkar Liberalerna fastna i en djup konflikt om det rätta med att välja Sabuni. Några framstående personer har redan anmält att de lämnar partiet som följd av valet, och före valberedningens besked riktades hårda ord mellan de olika falangerna, något som riskerar att fortsätta efter fredagens extra landsmöte.
Valberedningen var oenig om förslaget men landsmötet får alltså inte någon valmöjlighet. Erik Ullenhag har valt att återgå till ambassadörsstolen i Amman istället för att ta strid för partiledarskapet. Det var klokt, både för att han inte verkar ha majoritetsstöd och för att han skulle fått en omöjlig uppgift att ena partiet med tanke på den debatt som varit. En viss bitterhet kan anas i hans formulering i Aftonbladet där han meddelade sitt avhopp, när han uppmanade partiet att komma ihåg att ”våra partivänner är inte våra fiender”. Han kan syfta bland annat på påtryckningarna i flera länsförbund mot ombud att följa de medlemsomröstningar som genomförts, trots lågt valdeltagande och ofta ganska jämna siffror.
Blir det då lättare för Nyamko Sabuni att ena sitt parti? Att hon väljs enhälligt är trots vad som förevarit en fördel. Att partiet är i ett så pressat läge gör också att leden nu måste slutas, om inte partiet ska rasa ur riksdagen nästa gång. Ändå måste hon lyssna mer än driva sina egna frågor, om hon inte ska bli en parentes i partiets historia – i värsta fall en slutparentes.
