En bragdartad blågul revansch

Krönika

Vilken fantastisk VM-succé! Laget som var så nersnackat och hade så låga förväntningar på sig skrev historia den här underbara sommarheta lördagen och för många svenska fans kommer självklart minnena av den magiska VM-sommaren 1994 tillbaka, på många sätt.

Sverige slog ut Tyskland ur VM och är klart för en medaljmatch, minst om bronset och kanske rentav om guldet. Tyskland, alltså. Det var 24 år sedan det hände sist i ett mästerskap. 24 år!
1995 var Ingvar Carlsson statsminister, Bill Clinton styrde USA, kriget i Jugoslavien tog just slut och Annika Sörenstam och Jesper Parnevik var stora i svensk golf. Min son, som gifter sig i sommar, föddes det året… Det känns alltså som en hel evighet sedan.
1995 var dessutom bara ett år efter det magiska svenska VM-bronset i USA som svensk fotboll fortfarande i mångt och mycket lever på.

Det var alltså hög tid för en svensk fotbollsframgång att jubla över och nu är den så nära att vi kan ta på den, lukta doften av medalj.
Hedvig Lindahl har redan suddat ut den historiska bilden av Tomas Ravellis straffräddning med sin ännu häftigare dito mot Kanada. Nu har det svenska damlandslaget dessutom förpassat självaste Tyskland ur VM. Ni vet allt det där om att ”…en fotbollsmatch varar i 90 minuter och slutar med att Tyskland vinner”… det kan vi sluta att citera nu. För Tyskland är UTE ur VM.
Jag ska inte säga att jag hade det på känn, Tyskland bär respekt med sig, men jag påpekade också inför matchen att de blågula spelarna nu kunde göra det som blågula spelare älskar mest, nämligen slå ur underläge. Och när det tyska laget samtidigt visade sig vara betydligt beskedligare än vanligt, kände vi ju ganska snart att chansen fanns.

Efter Sofia Jakobssons 1-1 tog det svenska laget faktiskt över matchen. När såg vi något sådant mot Tyskland senast? 2-1 kom kanske lite för tidigt, för det ändrade matchbilden till tysk fördel som brukligt i fotboll när det ledande laget vill slå vakt om sin ledning.
Men ett helsäkert svenskt försvarsspel och en lugn och trygg Lindahl i mål redde ut uppgiften samtidigt som vi faktiskt kunde njuta av rätt så farliga svenska kontringar emellanåt.
Ett mer eller mindre uträknat svenskt damlandslag som många trodde maximalt skulle kunna nå kvartsfinal är nu i semifinal. Förbundskaptenen Peter Gerhardsson har spelat sina kort mästerligt och spelarna har lyft sig enormt i match efter match och verkar just nu vara som allra bäst, precis som det ska vara i en lång turnering.

Jag har varit lite tveksam till forwardsduon Sofia Jakobsson och Stina Blackstenius, men det är bara att ta tillbaka allt det där och plocka fram de stora orden i stället. De gjorde de avgörande målen mot Tyskland. Det ger alltid högsta världsklassbetyg.
Nu väntar alltså Nederländerna i semifinal och det känns faktiskt inte alls omöjligt. Snarare en drömmotståndare om man jämför med England och USA på andra sidan. Ett lag som har betydligt större speed i spelet än Sverige, men som å andra sidan kan få problem med den svenska fysiken och organisationen.

Drömmen är förstås final mot USA och ännu en härlig revansch, den här gången med ordinarie lag till skillnad mot i gruppspelet.
Men vi ska inte gå händelserna i förväg.
Nu njuter vi av sommar, sol och svensk semifinal i fotbolls-VM! Och, som lök på laxen, en säkrad plats i OS.
Festen fortsätter!