Hänger du med i svängarna, svensk?

På senare tid har det puttrat en argsint debatt som fötts ur en ledartext i Svenska Dagbladet, där Ivar Arpi skriver om hur den stora invandringen förändrat svenska städer. Arpi fick så klart kraftfulla mothugg från meningsmotståndare i andra tidninar. Nåväl, jag låter de politiska skribenterna ge sig på varandra med sina semikolon bäst de giter.

Själv vill jag reflektera över att Sverige verkligen har förändrats och det rejält. Visserligen omformas ett land hela tiden, men den förändring Sverige gått igenom när det gäller sin befolkningsstruktur förtjänar att resoneras om.

Vad jag talar om är de växande muslimska grupperna i Sverige. Visserligen har det förekommit kontakter mellan Sverige och den muslimska världen sedan 1500-talet. Men några muslimer bodde inte i Sverige förrän på sent 1890-tal. På 1950-talet beräknas det ha bott cirka 500 muslimer i Sverige.

Idag består gruppen (inte homogen, jag vet!) av cirka 800 000 människor, (över åtta procent av befolkningen) beroende på hur man definierar vem som är muslim.

Vissa undersökningar talar om att Sverige kring år 2050 (om drygt 30 år) kommer att bestå av minst 30 procent muslimer, beroende på hur den fortsatta invandringen utvecklas.

Sverige har alltså på några decennier blivit hem före en helt ny kultur och religion i en skala som saknar motstycke, inte minst i jämförelse med våra nordiska grannländer. Stämmer förutsägelsen om år 2050 skulle Sverige alltså ha gått i från 500 muslimer till minst 30 procent av den totala befolkningen på 100 år. Än sen, kan man resonera. Folk är väl folk, oavsett om de kommer från Grantinge eller Damaskus. Visst är det så, människor är människor. Men det hindrar inte att vi borde prata om vad denna förändring av befolkningen och samhället kommer att betyda för framtidens generationer i vårt land.

Låt mig spekulera. En kraftigt och snabbt växande minoritet (om än inbördes olika) kommer såklart med tyngd och framgång ställa sina krav på samhället och det politiska systemet. S, V och MP hämtar av tradition röster från alla invandrargrupper, men är det inte rimligare att tro, att vi inom en snar framtid får politiska partier byggda på muslimsk värdegrund och traditioner, motsvarande exempelvis KD, möjligen radikalare. Varför inte en svensk variant av Muslimska brödraskapet, alternativt en blågul upplaga av AKP (Erdogans parti som styr Turkiet). Hur kommer dessa kulturella, religiösa och politiska föreställningar att gå ihop med de värderingar som växt fram under Sveriges långa och bitvis mödosamma demokratiska utveckling?

Vi har också det faktum, att infödda svenskar ofta ger uttryck för att inte längre känna igen sig, varken i sin stad, sitt land eller i sin kultur.

Som journalist hör jag återkommande den uppfattningen och får som ansvarig för tidningens insändare, ofta in dessa åsikter måste jag betona, från väldigt olika håll. Att inte längre känna igen sig är ingen uppfattning förbehållna vilsna troll på ytterkanterna. Det är helt vanligt folk som ser landet skifta skepnad. Den känslan ingen liten sak, den borde vi prata mer om.

Frågorna är många, svaren få och tyvärr oftast ovilliga.

För ämnet klassas konstigt nog som fult att prata om och den som tar upp diskussionen får räkna med att bli nerklind med brunfärg, det vill säga påklistrad rasistiska böjelser.

Just den delen av den svenska kulturen har dessvärre inte förändrats.