Sabuni gläntar på flera dörrar
Förväntningarna på Nyamko Sabuni är stora när hon i kväll äntrar scenen i Almedalen i Visby för första gången. Hon valdes till partiet Liberalernas partiledare så sent som i fredags.
Då var hon mycket försiktig i sitt tacktal och på presskonferensen efteråt. Därför blir det intressant att höra om hon är tydligare om partiets kurs under hennes ledning nu.
Hon vet att hennes viktigaste uppgift är att försöka ena ett splittrat parti, och hon noterade säkert att hennes motkandidat fram till några dagar före landsmötet, Erik Ullenhag, fick stående ovationer när han uppmanade alla partimedlemmar att hjälpa till att ena partiet.
En av dem som har förväntningar på Sabuni är måndagens Almedalstalare, Ulf Kristersson (M). Han hoppas att januariavtalet mellan S, MP, C och L ska falla genom Sabunis mer kritiska inställning till detta.
Men i fredags betonade Sabuni att Liberalerna håller avtal och att januariavtalet ska fullföljas, förutsatt att Stefan Löfven levererar enligt de 73 punkterna.
Visst förklarade hon också att hon hoppades att allianssamarbetet skulle kunna återuppstå, men hon öppnade också för fortsatt samarbete med Stefan Löfven efter valet 2022. En utvärdering av samarbetet ska göras, innan partiet läggar fast kursen inför valet.
På presskonferensen gjorde hon också klart, tydligare än i landsmötestalet, att hon tycker att Liberalerna ska gå till val på sin egen politik, oavsett vilken regeringsbildare som kan framstå som partiets huvudalternativ då. ”Vi låser oss inte för positioner vi inte kan leverera”, förklarade hon och visade att hon tagit intryck och lärt sig av regeringsbildningsprocessen efter förra höstens val.
Att Sabuni sagt sig ha alliansen som önskealternativ för en kommande regering är inte unikt för henne. Det sade också Björklund och det har också Annie Lööf förklarat att C föredrar. Men om inte förutsättningarna finns har vare sig Sabuni eller Liberalerna som parti någon anledning att låsa sig för detta. Den slutsatsen är klok och bollar över ansvaret på Ulf Kristersson.
För det är inte Nyamko Sabuni eller L som avgör frågan. Ska det bli ett förnyat allianssamarbete måste Ulf Kristersson komma till samma insikt som Fredrik Reinfeldt gjorde när han var ny som partiledare för M. Som största parti i ett tänkt samarbete måste Moderaterna ”bjuda på” mer än de mindre partierna. Det går inte att gå in i ett samarbete som den som ska bestämma allt och med en överlägsen attityd mot de andra. Då fungerar inget samarbete.
Därför är Kristerssons nuvarande linje, att kritisera C och L för allt, även det som sakpolitiskt ligger i linje med alliansplattformen, inte konstruktiv, om han vill bädda för samarbete.
På samma sätt ger Sabunis löfte om en demokratisk process för att utvärdera samarbetet och välja väg inför valet en chans för Stefan Löfven att försöka förlänga samarbetet i mitten – om han kan få S att bli ett mindre maktfullkomligt parti och bejaka de liberala reformerna tydligare.
Något överraskande har Sabuni öppnat fler dörrar än hon stängt i regeringsfrågan.
