Generöst och musikaliskt starkt

Diggiloo går in på sjuttonde året och med en blandning av tidigare medverkande och några nytillskott på scenen kan man lätt konstatera att årets upplaga är något utöver det vanliga.

Diggiloo-turnén bjuder alltid på högklassig underhållning med några av landets toppartister, men i år är det en extra röststark och generöst flödande show i rasande fart, en väl genomarbetad och mer vuxen show där den musikaliska ribban ligger väldigt högt och där musiken tas på största allvar. Diggiloo är numera långt ifrån endast en mello-spinoff utan en där inspirationen hämtats från många olika musikaliska källor, bland annat från filmvärlden.

Man har också satsat stort på koreografi, scenografi och kostym.

Helkvällen inleds med Queens ”Don’t stop me now” och man undrar om detta har varit soundtracket till skapandet av årets show.

Det känns i alla fall som om det ligger en alldeles extra lustfylld och kreativ process bakom det hela och artister och orkester verkar njuta av varenda minut på scenen den här premiärkvällen, något som gör upplevelsen desto större för publiken.

Bitvis kokar det på Malmö Arena, som till exempel när Stjärnornas stjärna-vinnaren Casper Janebrink framför sitt operanummer ”With a happy heart” och det blir strid på operakniven mellan honom, John Lundvik, Mariette och David Lindgren. Kul och musikaliskt njutbart!

Bitvis kan man höra en knappnål falla i arenan och alla torkar bort en tår när Jessica Andersson berättar om ett möte i en sminkloge och framför sin Aldrig aldrig tillsammans med en speciell person på videoskärmen.

Ingen spoiler här, detta måste upplevas och Jessica, som är Diggiloos trognaste artist med sina 14 år och som hyllats för sin första egna show, får en av kvällens längsta applåder.

Jessica får förstås också sjunga sin senaste mello-hit ”Party Voice” och hon får också briljera när hon tillsammans med John Lundvik sjunger Andrea Bocellis hit ”Vivo per lei”.

David Lindgren är programledare också i år och ror tryggt föreställningen i hamn. Han får också glänsa i sång och dans bland annat i sin egen ”Shout it out” och i en rad duetter.

Nya i Diggiloo för i år är Arvingarna, som fått ett välförtjänt uppsving efter Stjärnornas stjärna.

Givetvis får man höra deras mesta hits, som Eloise, den ovanligt roliga Johanna och den senaste romantiska ”I do”. Kul att hela kvartetten får visa sig på styva linan i sång.

Ny för i år är också Mimi Werner, som bland annat gör entré tillsammans med pojkvännen Brolle i dennes egna ”Find a way”, effektfullt vandrande genom arenan som ett spanish harlem-brudpar.

Mimi får också göra sin ”Songburning” från förra årets Mello och man slås av vilken skillnad det blir med levande musik. Brolle är aftonens ”dramaking” med sin speciella utstrålning och det går inte annat än gilla hans tolkning av Monica Törnells/Ted Ströms En vintersaga.

Magnus Carlsson är en återvändare i Diggiloo, en hållbar artist med en grundmurad popularitet som får publiken att sjunga med i flera av sina hits, som Kom hem och Världen utanför. Kul att se Magnus (liksom de andra) i det stora och härliga Queen-nummer som inleder andra akten.

Under helkvällen får publiken utöver de väntade låtarna också höra en rad för Diggiloo lite ovanliga inslag, artisterna har vågat göra lite annorlunda val, vilket är kul och ger showen extra bredd. Kul är förstås också årets komiker, Thomas Petersson, som passar Diggiloo-publiken som hand i handske.

På sluttampen kommer kvällens clou, det alla väntat på, när John Lundvik äntligen kliver upp på scenen och kör ”Too late for love”.

Det känns i arenan att årets mellovinnare inte bara har den internationella juryn och den svenska publiken med sig. Den här fantastiske artisten har också framtiden för sig. ”My turn”, sjöng han i Melodifestivalen förra året – och så är det.

Fotnot: I Skåne kan man även se Diggiloo på följande platser: Bromölla, 12 juli, Ystad, 13 juli och Båstad, 26 juli.