Är Alliansen död nu?
När Almedalens politiska vecka nu avslutats kan det finas anledning att försöka summera intrycken.
Klimat- och miljöfrågorna var det största ämnet mätt i hur många seminarier som ordnades med hållbarhet som tema liksom i vad som togs upp i partiledarnas tal. Det vore fel att kalla det en Greta Thunbergeffekt för många partier har sedan länge ett starkt miljöengagemang, men hennes internationella uppmärksamhet har gjort det svårare för även mindre miljömedvetna partier att gå förbi klimatet.
Det ordnades något färre seminarier i år än förra året, och det mest uppmärksammade mötet hölls inte i Visby. Det var istället en arbetslunch där Ebba Busch Thor och Jimmie Åkesson diskuterade vad de kan tänkas ha gemensamt på olika politiska områden, bland annat invandringspolitiken. Det satte SD i politiskt fokus som partiet inte varit sedan valet.
Störst intresse av partiledarna väckte förstås nyvalda Nyamko Sabuni, som ägnade sitt tal mindre åt politik, mer åt att presentera sig själv. Hon är den första partiledaren med afrikansk bakgrund och kom hit som kvotflykting. Det har uppmärksammats förvånansvärt lite. Men att en politiker med den bakgrunden kan bli partiledare utan särskilt många höjda ögonbryn är värt att notera, liksom att hon bara genom sin person kan utgöra en förebild för många unga med mörkare hudfärg.
Sabuni tog klart avstånd från Sverigedemokraternas politik och avvisade att L skulle kunna samarbeta med partiet, i tydlig kontrast till Busch Thor. Den senare avvisade kravet från Sabuni och Annie Lööf om att hon måste välja mellan SD och Alliansen och dödförklarade istället Alliansen för överskådlig framtid. Det innebär att hon valt SD-samarbete, vilket även hennes politiska budskap i Almedalen under lördagen pekade på.
Att januariavtalet visat sig fungera så bra hittills och hyllades av både Lööf och Sabuni, tyder också på att det dröjer innan något nytt allianssamarbete blir aktuellt.
