En speleman för alla åldrar

Trots att Hasse Andersson hunnit fylla 71 år har han inga planer på att trappa ner.

På fredag spelar han på Sommarrocken i Svedala och medverkar dessutom i SVT:s Sommarlov och på lördag är det Kristianstad stadsfest som får ett besök.

– Så länge jag tycker det är roligt vill jag jobba, men att sitta på hotell är ett slöseri med tid så därför tar jag företrädesvis spelningar där jag kan komma hem efteråt, eller där Monica och jag kan göra det som en liten utflykt. Så ibland är det bara jag och gitarren som åker ut, ibland har jag med en eller två musiker. Och så är det några spelningar där jag har med hela bandet.

Sommarrocken i Svedala är en sådan.

– Det har blivit en tradition att spela där. Det är ett underbart ställe, en sådan gigantisk familjefest och alla sjunger med, säger han.

Även Sommarlov har han gästat flera gånger och det brukar komma massor av barn till inspelningen när han är där. För även om Hasse Andersson redan hade en stor publik fångade han även barnens hjärtan med Guld och gröna skogar.

– Alla sjunger och många gör skyltar. Det är jätteroligt för en gråhårig gubbe som jag, säger han.

Att även de barn som bara var ett par år gamla när låten var med i Melodifestivalen 2015 kan den utantill märker Hasse Andersson inte minst när han spelar Svingelskogen, den turnerade barnmusikal Hasses fru Monica Forsberg var med och startade redan 1985.

– Varje gång vi börjar går jag först in med gitarren på magen och spelar Guld och gröna skogar och ungarna sjunger med. Till och med de som är 6-7 år kan den. Och när jag är och handlar kommer ungar och vill ta selfies. Det är en kärleksförklaring och får en att må gott, säger Hasse Andersson.

Till Kristianstads Stadsfest på lördag tar han med sig sin gitarrist Johan Pihleke, och sin älskade låtskatt förstås.

Utöver Svingelskogen och sitt eget musicerande medverkar han även i världens första allsångsdeckare, som fått den fyndiga titeln Skuld och gröna skogar, tillsammans med bland annat hustrun Monica och revykungen Peter Flack.

Nyss avslutades en veckolång sejour i Hembygdsparken i Ängelholm och från slutet av oktober till början av januari blir det en julspecial av föreställningen på Brevens bruk utanför Örebro.

Vad gör du i den?

– Jag blir mördad hela tiden, ha ha. Monica spelar min mor och när hennes gubbe blir mördad kallar hon hem sin äldste son, som ska ärva, och det är jag. Och så blir jag mördad. Då kallar hon hem sin näst äldste son och det är också jag, och så blir jag mördad igen. Det är fantastiskt kul. Folk skrattar och har allsångshäften så de kan sjunga med. Och sen när vi sjungit färdigt går jag ut och dör.

Vad har då Hasse Andersson kvar på sin lista över saker han vill göra i karriären?

– Nu börjar man få titta på vad man vill prioritera och jag är ju musikant i första hand, så det jag vill är att fortsätta skriva lite låtar. Jag hade tänkt ge ut en sista cd-platta, men det går inte att sälja skivor längre, så vi kommer att släppa lite låtar efterhand på Spotify, för det tycker jag är roligt.

– Jag vill också göra lite mysspelningar, i kyrkor och små teatrar med en trio. Man kommer så nära publiken och de som kommer till en kyrka kommer för att lyssna på musik i lugn och ro, inte för att äta eller jaga tjejer eller något annat, och är otroligt uppmärksamma, så det är mysigt. Och nästnästa sommar har Monica och jag en rolig och oväntad sak, en stor skånsk grej, men den kan jag inte berätta om ännu. Och vi har tackat ja under förutsättning att vi lever, ha ha.