Gösta och Midsommar blev en dubbel succé

Vilhelm Blomgren gick ut Högskolan för scen och musik i Göteborg 2016 och fick efter det roller i Hair på Göteborgsoperan och My fair lady på Stadsteatern i Stockholm.

I år har dock hans karriär tagit en helt ny riktning och fått minst sagt raketfart. Om det började lite försiktigt med en mindre roll i Jonas Gardells tv-serie De dagar som blommorna blommar i januari så har det fullständigt exploderat nu i juli.

Den 1 juli hade skånske regissören Lukas Moodyssons mörka och roliga HBO-serie Gösta premiär med Vilhelm Blomgren i huvudrollen. Och i onsdags landade den amerikanska skräckregissören Ali Asters efterlängtade Midsommar på de svenska biograferna med Vilhelm Blomgren i en av de tyngre rollerna.

– Det här hade jag aldrig kunnat föreställa mig när jag gick ut scenskolan, inte en chans, säger Vilhelm Blomgren med eftertryck. Klart att jag hade höga ambitioner och något slags hopp men mitt mest realistiska mål då var att jag skulle göra musikaler och pjäser som jag verkligen vill göra.

Vägen från teater- och musikalscenen till film och tv-serie började med det mejl som Vilhelm Blomgren skickade till rollbesättaren Jeanette Klintberg när han gick ut scenskolan – ett av många mejl till många rollbesättare.

– Jag minns att hon svarade att hon satte det i någon pärm och att jag tänkte, ja där har hon väl hundratals skådespelare, berättar Vilhelm Blomgren. Men den där pärmen visade sig vara en riktig lyckosak.

Efter ett och ett halvt år fick han nämligen ett sms från Jeanette Klintberg där hon skrev att Lukas Moodysson skulle göra en tv-serie och undrade om han ville provspela för huvudrollen.

– Jag blev skitglad! Det var så kul att få gå på en provfilmning för det hade jag aldrig gjort förut. Gösta är HBO:s första nordiska originalserie och även Lukas Moodyssons första produktion sedan ungdomsfilmen Vi är bäst! 2013. Seriens Gösta är en ung psykolog som flyttar till ett litet samhälle i Småland för ett jobb på Barn- och ungdomspsykiatrin.

Gösta är genomsnäll och empatisk, tvekar aldrig att hjälpa någon och ställer upp för sina patienter på fritiden samtidig som hans egotrippade pappa och flickvännen Melissa drar i honom från olika håll.

– Den lilla stugan som Gösta bor i ligger på tomten till Lukas sommarhus (i Ryd, i Småland, reds. anm.) så själva inspelningen var egentligen hemma hos honom, berättar Vilhelm Blomgren.

– Det var en gemytlig och varm inspelning och vi var väldigt få som jobbade tillsammans, så alla lärde känna varandra. Det var en lycklig liten tid i mitt liv, både professionellt och privat.

Hur var det att göra rollen som Gösta? Hur lika är ni?

– Gösta och jag har många likheter och enligt Lukas var det också därför jag fick rollen, han såg någon slags genuin snällhet i mig. Det man ser i serien är väldigt mycket improvisation så det är också väldigt mycket Vilhelm som reagerar. Man kan nog säga att i manuset är Gösta rätt lik mig men i den färdiga versionen är han kanske ännu närmre mig.

Samtidigt som Vilhelm Blomgren spelade in Gösta fick han ytterligare ett sms från Jeanette Klintberg där hon undrade om han hade lust att göra en så kallad selftape – en provfilmning på egen hand.

– Det var mycket hysch-hysch kring det här projektet. De enda instruktioner jag fick var att jag först skulle gå 30 meter i en skog mot kameran och sedan säga mina repliker. Men vi hade ju inte så jättemycket tid och ingen skog direkt i närheten, berättar Vilhelm Blomgren.

Så i en park i Nässjö spelade han, tillsammans med Mattias Silvell som spelar hans pappa i Gösta, in en provfilm som så småningom ledde till rollen som Pelle i Midsommar.

Om inspelningen av Gösta var liten och familjär så var Midsommar-inspelningen något helt annat. Vilhelm Blomgren beskriver två månader av 35 graders värme och gassande sol i ett Ungern som skulle föreställa byn Hårga i svenska Hälsingland, där den amerikanska regissören Ari Asters (som tidigare gjort den omtalade skräckfilmen Hereditary) vackra och minst sagt otäcka film utspelas.

– Där skulle vi sitta och vara lugna och glada och alla svettades som djur.

Vilhelm Blomgrens rollfigur Pelle kommer från Hårga, där invånarna lever ett avskilt liv, och lockar med sig en grupp amerikanska vänner till byns speciella midsommarfirande.

– När jag läste manuset blev jag väldigt attraherad av det men undrade också vad det egentligen skulle bli, berättar Vilhelm Blomgren. När sedan premiären närmade sig och det släpptes en trailer började jag inse att det här är hur stort som helst. Ari Aster är en riktig skräckgud, framförallt i USA, och han har en så jäkla stor fanbase. Det fanns tidningar i USA som skrev att om man bara skulle se två filmer i år så var det Spider-Man och Midsommar.

Första gången Vilhelm Blomgren såg den färdiga filmen var i samband med en pressturné i USA.

– Först tänkte jag bara, vad är det här för film? Det är helt absurt och jag har aldrig sett något liknande. Och det känns kanske mindre trovärdigt när det kommer från mig men jag tycker att det är en av de bästa filmer jag sett. Visuellt är den enastående. Det är så otroligt vackert och så fruktansvärt vidrigt och Ari har fått till den där gränsen emellan så fint.

Hur var det att göra rollen som Pelle jämfört med Gösta?

– Att jämföra med Gösta är nästan omöjligt men Pelle är den verkliga skurken och jag tänkte att jag gör honom så jäkla trevlig och charmig som jag bara kan. Det får bli det otrevliga med honom, att han är så manipulativ och charmig.

Vad händer för dig framöver, efter detta fantastiska halvår?

– Härnäst kan man se mig i den svenska filmen Min pappa Marianne som jag spelade in i sommar. Annars är inget bestämt men jag får många roliga erbjudanden och provfilmningar och känner att här finns verkligen roliga uppdrag som lockar och som jag är intresserad av. Men jag försöker ha lite is i magen. Det är min nya livsfilosofi.

Och även om Vilhelm Blomgren gärna står på teater- eller musikalscenen igen så medger han att han kanske ändå trivs lite bättre framför filmkameran.

– Där finns det så mycket större möjligheter att vara naturalistisk, förklarar han. Det är helt rimligt att man måste spela större på teatern men jag trivs mer med att bara prata lite tyst och försöka var så mycket på riktigt som möjligt.