Skrivandet hjälpte henne att återfinna sig själv
Julen 2016 flyttade Hayu Rahmitasari från indonesiska Yogyakarta med sin då sexåriga dotter.
Maken Zaki hade fått en doktorandtjänst i Lund och de tänkte sig först ett långdistansäktenskap.
Men efter åtta månader blev avståndet för stort och hon sade upp sig från jobbet som lärarassistent på universitetet i hemstaden och flyttade efter.
Paret är båda medie-och kommunikationsvetare och faktum är att de ett tag också var konkurrenter.
– Vi sökte samma doktorandtjänst men då förstod vi inte att det var den enda som utlystes i Lund. Han var den som till slut anställdes.
Hon beskriver den första tiden i Skåne som fantastisk, trots kylan och det grådaskiga vädret.
– Människor från tropikerna har ofta en längtan efter riktig vinter.
Men efter ett tag tog ”smekmånaden” slut och hon började hon känna sig rastlös.
Det var svårt att hitta ett arbete och hon, som påbörjat en akademisk karriär och hunnit jobba som journalist, var inte van att sitta sysslolös.
– Jag ville ha något mer. Inte så att jag var otacksam och missnöjd med livet men jag ville ha något att göra.
Bekantas förvåning över att hon inte kommit i arbete än gjorde inte saken bättre.
–Det var jobbiga kommentarer att hantera. En bra dag kunde de sporra mig men en dålig dag kände jag att jag inte bidrog med något till samhället.
Men så en dag öppnade hon en mapp på datorn – där fanns en text som länge legat orörd.
Det var ett utkast till vad som senare skulle bli romanen Circle Route. I april i år gavs den ut av ett förlag i Indonesien.
Så här i efterhand kan hon se att böcker och skrivande har varit en stor del av hennes liv ända sedan barndomen.
Hayu växte upp i ett litet samhälle precis utanför staden Yogyakarta på ön Java.
Pappan var grundskollärare och hon spenderade mycket tid med honom på biblioteket, där hon kunde sitta och läsa i timmar.
– Jag läste allt jag kom över, böckerna var mitt fönster mot världen. Men jag skrev egentligen inget på den tiden, förutom i min dagbok. När jag hängde där på biblioteket drömde jag om att en dag få se en bok med mitt namn på i bokhyllan.
Först på gymnasiet började hon skriva ”på riktigt”. Då hade hon flyttat till provinshuvudstaden Yogyakarta för att läsa på gymnasiet och skrev för skoltidningen.
Efter att ha tagit en kandidat i medie- och kommunikationsvetenskap flyttade hon och maken Zaki, till Australien för att fortsätta studierna på masternivå.
Det var då hon började skriva på romanen, en skildring av en den unga karriärkvinnan Benings jakt på Mr Right och på rätt väg i yrkeslivet.
Hon hade redan hunnit publicera sig i två olika antologier där hon bidrog med noveller, men när det gällde det första större litterära verket var det länge oförrättat.
Hayu blev inte riktigt nöjd med boken och hade dessutom fullt upp med dottern och jobbet som forskar- och lärarassistent på universitetet i hemstaden, dit familjen återvände efter åren utomlands.
Hon hade också frilansat ett tag men lade nu det på hyllan för att satsa på en akademisk karriär.
– Men livet följer inte alltid ens utstakade plan, skrattar Hayu.
Romanen som till slut blev färdigskriven i Sverige hjälpte henne att hantera omställningen att flytta till ett nytt land.
–Skrivandet har varit som en terapi, det ger mig utrymme att formulera mina tankar och verkligen reflektera över hur jag känner.
Den riktar sig till en ung läsarskara men lika mycket till henne själv, eller kanske till den person hon en gång var.
– Mitt budskap i den här romanen är att man måste våga bestämma sig i livet och ta ansvar för det valet. Att hitta den rätta eller hitta rätt karriär handlar båda om att testa sig fram, genom trial and error. I slutändan kommer man veta vad som är rätt. Själv önskar jag att jag varit modigare när det gäller att fatta beslut. Genom romanen försöker jag väl övertyga mig själv att jag också har valt det som är bäst för mig.
I dag tre år efter flytten har hon vant sig vid sitt nya liv och till och med vid tystnaden i Lund.
I början kändes det konstigt för henne att inte bli tilltalad, att folk inte småpratade med varandra.
– Jag var chockad över att folk var så tysta. Jag kommer ju från ett högljutt land där folk skrattar, ler och pratar mycket. Så var det även i Australien. Men här i Sverige är folk tillbakadragna. Det är min vana att le när jag möter folk. De ler såklart inte tillbaka, för det är inte en del av kulturen här, det vet jag nu. Men i början trodde jag att jag gjorde något fel, särskilt med tanke på att jag ser lite ”annorlunda” ut.
Väl i Sverige började Hayu också blogga mer frekvent.
Hon kom i kontakt med sajten The Newbie’s Guide to Sweden, en sida där nyinflyttade från olika länder delar med sig av sina erfarenheter, ger tips och praktiska råd.
Nu bidrar hon regelbundet med texter om sina erfarenheter och har dessutom precis färdigställt ytterligare en novellsamling, den här gången bara med sina egna berättelser.
Att ge ut sin första roman har sporrat henne att satsa på skrivandet och hon har flera idéer för framtiden.
Förlaget som nappade på hennes roman har gett ut 500 exemplar av den och nu i juli får hon veta om det blir en större upplaga, beroende på hur försäljningssiffrorna ser ut.
Men hennes dröm, att se sin egen bok på biblioteket, gick den i uppfyllelse?
– Jag vet faktiskt inte. Det enda jag vet är att man kan köpa den i några bokhandlar. Men jag har inte ens hållit i en kopia själv.
Hayu Rahmitasaris nästa mål är att ge ut en till roman som den här gången ska utspela sig i Sverige.
Men innan dess kan indonesiska tv-tittare komma att få bekanta sig med hennes unga protagonist Bening.
Ett produktionsbolag har nämligen köpt sändningsrättigheterna för att skapa en serie baserad på Circle Root.
Hon fick frågan att själv skriva manus men valde att tacka nej – hon vill satsa på litteraturen.
– Jag blev överraskad och glad såklart. Men också lite rädd, för som författare kan man ibland bli osäker på vad folk egentligen tycker. Men nu har jag släppt det för jag kan ju inte göra alla nöjda, säger romandebutanten Hayu Rahmitasari.
