Första kvinnan
Med liten marginal valdes Ursula von der Leyen som första kvinna till ordförande för EU-kommissionen. Det är också det första tyska ledarskapet sedan 1967. Än en gång har partier och grupper till höger om skiljelinjen varit bättre på att få fram kvinnliga kandidater och ge dem en maktplattform. Det är en milstolpe för europeisk jämställdhet: ledarskapet för kommissionen, som föreslår lagar och regler inom EU, är en av Europas tyngsta poster.
Detta är en vinst för de liberala elementen i parlamentet, som delar prioriteringar som klimatfokus, jämställdhet och ett (ganska) solidariskt flyktingmottagande. Med tanke på von der Leyens klimatfokus (åtminstone på pappret) är det lustigt att den gröna gruppen var intensiva motståndare.
Med nio rösters marginal har många redan kallat von der Leyens mandat för svagt. Det beror snarare på hur splittrat parlamentet blivit i riktning och politisk färg under den nya mandatperioden än på henne som kandidat.
Frågan har ställts om vad som händer med von der Leyens mandat om Brexit blir av och de britter som stöttat henne lämnar parlamentet. Det är bara en av de frågor som hänger i luften inför ett brittiskt utträde.
En del av nejrösterna till von der Leyens ordförandeskap kan handla om hennes täta band med Angela Merkel, en person som är impopulär inom extremhögern. Tyvärr finns det sannolikt också en sexistisk aspekt på von der Leyens svaga siffror. De socialkonservativa inslagen i extremhögerpartiernas partiprogram kommer med en generös släng av föråldrad kvinnosyn. Högerextrema ledamöter och deras väljare vill helst inte se kvinnor på maktpositioner och bland annat tyska AfD var noga med att de skulle rösta mot.
Det är välkommet att von der Leyen fokuserar på klimatet. Tyskland är en av större klimatbovarna i Europa bland annat på grund av bilkörande i höga hastigheter, så en stor utmaning blir att få hemlandet med sig.
